Testing testing (Anna)
Det var ju ett tag sedan man skrev något här. Vi har inte kört igång med någon mer klassiker men däremot har jag sprungit Lidingöloppet igen. Det är en historia för sig. I vanlig ordning är jag en tidsoptimist som brände iväg i full gas med bilen på lördagsmorgonen. Allt går fint ända till jag kommer till avfarten in mot Stockholm som jag tänkt ta. Vägarbete och trafikstockning! Det går i krypfart och jag får lite lätt panik att jag inte ska hinna fram till Ropsten där jag tänkt parkera bilen och ta bussen över. När jag svänger av vid stadion lättar trafiken något och jag när jag kommer fram till Ropsten lyckas jag pressa in bilen, genom en vansinnigt fin fickparkering, i världens minsta lucka. Jag springer ner till bussarna och slänger mig in i en gratisbuss mot Lingöloppet. Jag hämtade ut nummerlappen och tänkte sedan gå på toa och dricka lite vatten. Det är världens kö på idrottsplatsen och jag tänker att förra året var det ju ingen kö uppe vid starten så jag springer dit. Det är bara det att förra året startade jag i startgrupp 9 som var den sista startgruppen och därmed var det inte så många löpare kvar som behövde gå på toa. I år startade jag i startgrupp 5 vilket innebär att det var ett par tusen startande till som också hade tänkt gå på toa. Ingen dricka hittade jag heller. Jag fick helt enkelt gå och ställa mig i startfållan och facebooka lite, för någon toa skulle jag inte hinna med i de där köerna och inte fanns det någonstans att sätta sig ute heller. Starten går och jag springer ca 300 m och slänger mig in i första bästa skogsdunge. Efter 5 km kommer första vätskekontrollen och jag får äntligen lite dricka! Trots denna lilla uppladdningsfadäs sprang jag snabbare än förra året. Jag kapade tiden med 4 minuter och sprang på 3.14.36. Jag skulle ju allra helst vilja springa under 3 timmar men jag får ju skylla mig själv när jag sprungit runt och lallat under träningen. Men nästa år då...
Men nu har vi tagit tag i saker igen och ska åka tjejvasan. Det känns lite lagom med 3 mil istället för 9 mil. Skidåkning är inte min bästa gren men det är roligt ändå och när man bara ska åka 3 mil så behöver man ju inte träna ihjäl sig heller. Perfekt :). Det ser ut att bli en bra vinter i år också. Jag har redan åkt 3-4 ggr och nu är det dags att dra sig mot Sya igen, skidåkarväder idag igen!
Ses!
Snart tillbaka på banan igen (Anna)
Nu har jag börjat att återhämta mig efter rundan. Jag blev naturligtvis förkyld nästan direkt efter målgång men nu har det nästan försvunnit. Jag har inte heller någon träningsvärk eller ont i knäna längre, tacka vet jag Ipren gel och panodiltabletter =). Jag tänkte bjuda på några bilder från loppet.
Här har vi anlänt till depån i Jönköping. Vi frös som nakenhundar på vintern, det var kallt under natten eftersom det regnade lite och ingen av oss hade köpt regnjacka eftersom det inte skulle bli regna...
Här har vi kommit till depån i Medevi och Bettan börjar få segervittring =). Nu hade vi stått ut med ytterligare ett ösregn i Hjo, med halv ihjälfrysning som följd, samt hunnit torka och hitta ny energi i vår privata depå hos Jan och Annika. Bara 2 mil kvar hem.
Äntligen i mål pigga och fräscha =)! Som synes har jag inga glasögon, dom låg nämligen kvar i en bajjamaja i Fagerhult. Där kunde de gott ligga kvar tyckte jag. Jag var inte så sugen på att plocka upp dem.
We made it!!! (Anna)
Nu kör vi! (Anna, Emma, Bettan)
Status:
Anna oroar sig för att hon inte ska kunna gå på toaletten. Annars känner hon sig lite spänd i buken och är lite nervös för att ryggen ska hålla efter att ha burit en 140 cm säng uppför 12 trappor igår.
Betan oroar sig för att hon ska behöva gå på toaletten för ofta. Lite bitter men hoppas det går över med några timmars sömn.
Emma har tagit ut segern i förskott och köpt mousserande. Annars hoppas hon på att grundkonditionen räcker..
Johan ska vi inte ens tala om....
Går det åt helvete för nån av oss inatt/imorgon så kommer det här att vara det sista inlägget på den här bloggen.
Tack för ert fina stöd.
Godnatt!
Sista rundan inför Vättern (Bettan)
Då var sista rundan cyklad. Det blev inte fem mil, jag lyssnade på dig Emma och körde enbart 2,5 mil, en timme alltså. Det räckte, jag är inte lika bra som jag var sista passet innan Portugal vilket ju är ganska förståeligt iom att jag pendlat mellan soffan och sängen i fem dagar. Benen kändes dock ganska pigga även om jag är riktigt trött nu...hmmm Vätternrundan är bara 12 gånger så lång. Men jag har fortfarande två dagar på mig att återhämta mig från sjuktiden. Inställningen inför Vätternrundan är för mig att ta mig runt och ha kul.
Det börjar närma sig nu! TVÅ DAGAR KVAR.
Long time, no see (Anna)
Jag har inte skrivit här på länge, men det har rullat på så att säga hehe. Emma och jag körde sista långrundan i lördags. Det blev 11 mil i full storm. Cyklarna lyfte nästan på sina ställen och motvinden var förjäklig rent ut sagt. Totatlt har det blivit 97,5 mil för mig så jag ska cykla en liten sväng idag så jag kommer över 100 mil.
Nu ska jag promenera ner till jobbet och skriva ut mitt startbevis och fixa lite annat smått och gott med utrustningen till rundan. Jag har ju semester nu också så jag har suttit och solat på balkongen hela förmiddagen. Det är fint!
Ha det gott!
Kan det bli för mycket av det goda? (Bettan)
För att svara på frågan ovan. Kanske det... Har fått höra en återkommande kommentar om att det kanske inte var maginfluensa utan min mage som sa ifrån efter all vitlök och ingefära jag tryckte i mig under torsdag, fredag och lördag... Jag tryckte i mig en hel rå vitlök (vilket kanske var att ta i) som jag hade på mackan och mitt vätskeintag bestod av färsk ingefära som jag lagt i kokande vatten =). Hmm jag som alltid säger till Johan att han alltid ska överdriva och tänja på gränserna. Vi är nog rätt lika ändå.
Ullrik och jag hade (enligt honom iaf) väldigt givande samtal under nästan hela söndagen. Jag var dock inte lika förtjust i våra "diskussioner" och framemot eftermiddagen slutade jag äta och försöka återfylla all vätska jag blev av med hela tiden och höll upp med det i sex timmar (då hade jag redan innan tömt magen ett antal gånger). Därefter började jag med en tsk blåbärssoppa var 30e min (tack Annika för tipset) under kvällen och natten.
Sedan i söndags morse, två dygn och sex timmar, har jag alltså levt på blåbärssoppa. Efter de här dagarna är jag fortfarande lika förtjust i denna underbart läskande dryck...not. Snacka om urladdning innan uppladdning (som det ska vara egentligen eller?).
Imorgon ska jag cykla en liten sväng. Det är då två veckor sedan jag cyklade sist och jag måste påminna musklerna om att de lever. Igår hade jag riktigt ont i benen för jag har varit så stilla. Tack och lov så var jag redan innan Portugalresan uppe i 107 mil och imorgon tänkte jag ge mig på en liten runda på 5 mil. Jag hoppas att kroppen svarar.
Nu kan jag äntligen säga det och se fram emot det, DET ÄR BARA 3,5 DAGAR KVAR!!!! Och jag är överlycklig över att vara frisk!!!!!
Inte bättre (Bettan)
Tji fick jag för idag hänger jag med huvudet över toastolen varvat med att sova. Hur känns det nu då inför vättern? Det känns skit rent ut sagt.
Startnummer, starttider och annat (Bettan)
Ännu har jag inte gett upp hoppet om att bli frisk och här kommer starttider mm för er som är intresserade.
|
Namn |
Startnr |
startgrupp |
starttid |
|
Anna Wall |
11590 |
189 |
02:16 |
|
Emma Gustafsson |
11591 |
189 |
02:16 |
|
Elisabeth Johansson |
11592 |
189 |
02:16 |
|
Johan Johansson |
14804 |
235 |
03:48 |
|
Martin Waldemarsson |
14800 |
235 |
03:48 |
Och så här gör ni som vill följa oss med sms (vatternrundan.se)
Beställ löpande rapporter som SMS
Genom att prenumerera på vår SMS-tjänst kan du få alla mellantider och sluttider som SMS-meddelande på den cyklist du prenumererar på under arrangemangsdagarna. Skicka koden för loppet: Vätternrundan = VR, följt av mellanslag och startnumret på den cyklist du vill följa. Skicka meddelandet till 72700. Kostnad 30 kr.
Dags att knapra lite mer vitlök, ingen vampyr här så långt ögat når.
//Elisabeth
Det som inte får hända har hänt (Bettan)
En vecka innan Vätternrundan och jag är sjuk!!!
Under tiden vi var i Porto på konferens fick jag denna illasinnade pest av huvudvärk och halsont. Mina förhoppningar går i vågor och jag är som mest nere i ett svarthål utan skymt av någon ljusstrimma. Jag gick hem från jobbet i torsdags och var hemma igår. I helgen ska jag ligga i horisontalt läge tills jag får liggsår.
Om ni kommer inom en mils avstånd från mig så ta på er gasmask. Mitt levebröd är för tillfället att knapra råa vtlöksklyftor. Har någon ett bra tips på vad jag ska göra för att kurera mig??? Hittills dricker jag ingefärste (från färsk ingefära) med honung i, käkar tonvis med frukt, dricker Kanjang och tabletter som löses upp i vatten från ett rör som som heter antioxidant något (antioxidanter är alltid bra).
Jag får helt enkelt inte vara sjuk och inte kunna köra Vätternrundan. Mer än ett år har jag tränat med siktet inställt på att ta En Svensk klassiker.
Nu ska jag lägga mig i horisontalt läge igen kurera mig och tänka på min härliga vän Karin R och kära kusin Ellinor som båda cyklar Tjejvättern under denna blåsiga dag! Lycka till båda två!
9 dagar kvar! (Emma)
Eftersom jag varit trög i min uppdatering kommer här en resumé över de senaste månaderna.
Tror det är sex veckor sedan jag började träna på riktigt på cyklen. För sent kanske, men jag har för vana att vara lite seg i starten. Hittade i allafall ut på Ekerö, inte så långt från dit jag flyttat. Bra cykelvägar och jättefin natur.
Började med 5 mil några gånger och har sedan ökat till 7. Sammanlagt 70 mil fram tills idag. Det har gått upp och ner, vissa dagar har gått fortare än andra. När någon en dag i förra veckan cyklade om mig och frågade "hur går det?" är det dags att inse att det går skit (som om jag inte redan insett det?).
Men sen förra veckan så lämnade jag in cykeln på justering av växlarna och PUMPADE däcken, vilket gjorde att jag ökade medelhastigheten från 24,2 till 25,9, haha, tips, pumpa!
Igår var det 5,4 km i blodomloppet och dagen innan 7,6 mil på cyklen, har sjuk träningsvärk. Har för övirgt varit seg i benen i typ 3 veckor...Mjölksyra efter tre trappsteg och sen känner jag att jag inte längre kan gå ordentligt. Liksom slänger fram benen, går lite plattfotad. Någon som känner igen sig??
Jag känner mig och ser ut som Anja Pärson, feta lår som den!! Ska inte cykla en meter på ett tag efter loppet, går inte i byxorna knappt ju.
Hoppas jag är lika stark som hon också...
I morgon kommer min pärla Anna upp enkom för att hämta mig och min cykel "that what friends are for" va?. Sen på lördag morgon ska "de tre musketörerna från Mjölby" ut för en generalrepetitionsrunda på 12-13 mil. Det blir gött i benen... På kvällen har fina Stina galej, då ska fetlåren pyntas med nåt vajert! Sen klackarna i taket!
Helgens bravader (Bettan)
Hej hopp,
Som titeln säger så har jag varit ute och cyklat i helgen. I fredags kväll efter jobbet tog jag mig en tur på min favoritrunda, den över Rimforsa- Drögshult-Nykil på 7,3 el 7,5 mil vad det nu kan vara. Rundan gick bra i fredags också. Även denna gång utan kolhydrater men med ett talband uppspelandes i öronen. Jag tror jag har underskattat denna lyx (jag har annars alltid varit hålla i en bok-personen). Under sådana här tillfällen är det superbra med talband.
Min cykeldator har gått sönder!!! jag kan inte hålla koll på någonting när jag cyklar!!! Jag kan inte se hur långt jag har cyklat, inte hur snabbt, inte hur lång tid jag har varit ute och inte heller medelhastigheten. Detta är annars saker man sysselsätter sig med när man är ute 2-3 timmar. Jag är med andra ord helt handikappad för jag vill ju iaf gärna veta hur långt jag cyklat och hur hög medelhastighhet jag haft.
Nu vet jag att vissa tänker, Men det är ju bara att mäta sträckan på eniro och kolla klockan innan och efter träningspasset, du som tänkte det anmäl dig att efter varje runda jag kört mäta kringelikrokvägssträckor på eniro som är runt 8- 10 mil långa (ja, jag har tankar på att öka längden på mina turer). Så får vi se hur sugen du är efter ett par gånger :). Det var tyvärr inte så lätt som att byta batteri som jag hoppats på. Jag ska pyssla lite mer nästa gång jag cyklar för att se om jag kan få igång den. Annars får det väl bli att införskaffa en ny vilket är surt som bara den då cykeldatorn egentligen inte är använd så mycket men hela tre år gammal. Jag får ta mig ner till Haga cykel så får vi se om de kan hitta på något.
Igår cyklade jag för första gången med CK Hymer, cykelklubben i Linköping, som har träningar lördagar, söndagar och numera också onsdagar. Johan hade förberett mig på att de ligger med en medelhastighet på runt 30 km/h, vilket är assnabbt för mig och klungkörning ingår självklart också.
Innan vi åkte iväg var jag jättenervös och helt inställd på att jag skulle dö av trötthet och inte orka hänga med. Jag tog med mig flera energikakor, en massa vatten och pengar så jag kunde ta taxi eller buss hem om det skulle krisa (mobilen var också med). Precis när vi startade (lite sena självklart) började det att ösregna. När vi klädde oss tidigare sken solen som i Karlstad så både Johan och jag hade kortärmat på oss. Vi hade ingen tid att vända och ta på oss en extra jacka och bråttom som vi hade drog vi på och för att jag skulle hinna med lade jag mig bakom Johan i luckan som vanligt.
Detta fick jag sannerligen äta upp...
Väl framme vid samlingsplatsen stod en klunga med duktiga cyklister, inget skitiga och välklädda inför turen. Så kommer vi farandes. Johan väldigt munter över hur jag såg ut och jag som försökte se lite mer anständig ut genom att smeta runt det jag hade i ansiktet med en skitig och blöt handske...
Som nytillkommen ska man säga till ledaren så att man inte behöver dra klungan första gången. Hmm nu var då bara frågan vem ledaren var...så jag gick runt till alla som såg extra duktiga ut och frågade om de var ledare. Först den sista jag frågade sa att han var ledare för den långsamma gruppen. Långsamma gruppen!!! De kör i en medelhastighet på max 25 km/h, perfekt för mig med andra ord. Vi blev två i den gruppen. Ledaren och jag :)
Vi cyklade Hjulsbro-Malmslätt-Vikingstad-Nykil och hem. Det blev inte så långt som jag trodde och inte lika snabbt som jag räknat med heller men jag fick en massa bra tips från ledaren och lärde mig lite mer om klungkörning än vad jag tidigare kunde. Jag tror att vi körde i en snitthastighet under 25 km/h (jag vet ju inte, jag har ingen cykeldator).
Denna hypotes beror på att när vi var framme i Nykil, då är det bar 2 mil kvar till Linköping, kände jag mig stark, ökade tempot och började dra. Ledaren släppte i en uppförsbacke men kom sedan ifatt och sade att om han släppte var det bara för mig att köra på. Så det gjorde jag och han försvann bakom :). Rundan blev väl ca 4,5-5 mil väldigt mycket kortare än vad jag hoppats på.
Som hämnd för att jag var så självisk och tänkte på min egen träning har jag nu fått skav på rumpan. Det svider som bara den. Måste bara ompublicera bilden Emma visade för ett antal månader sedan. Ont gör det (observera att det INTE är min rumpa, tur är väl det ;).
Johan då??? Jo, först måste jag berätta att han hade inställningen på att de skulle cykla ca tio mil och hade därför varken kolhydrater, mobil eller pengar med sig på cykeln. Efter fem timmar (ja, jag hade börjat bli ororlig) ringde han och berättade att nu är de minsann i Kalmar län... "Jag är astrött och kommer nog hem om 2,5 timmar" var kommentaren. Han fixade till en runda på 17 mil och hade då sedan lördagen redan 10 mil cykling i benen. Vad har jag gift mig med för träningsmaskin... ;) Han är bra härlig min Johan!
Träna på!
P.S. Nu är det över ett år sedan vi bestämde oss för att göra En svensk klassiker och vi är snart i hamn. Vem hade trott det? D.S.
Denna gång gick det lättare (Bettan)
Jag gav mig på rundan ner mot Rimforsa, Ullrika mm igår igen. Denna gång var jag så inställd på alla uppförsbackar att jag blev förvånad när de inte var värre. En positiv upplevelse. Sedan har jag ju tränat en del efter förra turen och det känns som att det har givit resultat (tack och lov). Under Kristiflygare var vi ju i Västergötland och träffade på Johans släkt efter Viken runt. Då diskuterade Johan, Andreas (Johans cykelintresserade storebror) och jag lite träning inför Vätternrundan. Andreas hade varit på någon föreläsning av någon proffscyklist som påpekat att det är viktigt att lära sig att förbränna fett istället för kolhydrater. Ni som träffat Johan och mig när vi tränar vet att vi alltid har en Runes energikaka till hands och gärna lite makaroner i vätskeform för att fylla på kolhydraterna. Jag hakade på detta tankesätt då jag funderat lite på hur jag ska göra under vättern runt för att alltid ha kolhydrater till hands för att inte springa in i den omtalade väggen. Därmed provade jag detta igår under en runda på 7,5 mil. Kroppen kändes lite segare efter en timme men annars var det ingen större skillnad förutom att jag blev jättehungrig sista biten. Jag var dock väldigt noga med att dricka ordentligt under tiden jag cyklade. Det är skönt att ha provat på det och veta hur kroppen reagerar. Under min tur cyklade jag förbi den natursköna metropolen där allt händer Drögshult.
Vi har gjort en stor förändring vid Sommarstugan. Vi tog äntligen tag i det och har nu sågat ner den stora granhäcken!
Så här mycket såg man tidigare när man tittade ut genom fönstrena mot häcken. Jag vet att vi har en urläcker tapet i sovrummet. Inga kommentarer på det.
Jag tänker inte publicera någon bild på hur det blev för vi har så mycket skrot på väg till återvinningscentralen liggandes framför huset :)
I helgen har tänkt mig att cykla en lite längre runda igen.
Kram och hej
Viken runt gick som en dans! (Anna)
Bettan och jag regerade på Viken runt =). Det gick enligt min mening riktigt bra och Bettan är en fantastisk draghäst, vilket jobb hon gjorde! Jag låg bakom och tog emot skiten haha! Det hade regnat under natten så jag var helt brun i ansiktet när jag kom i mål. Vi körde på 2 h och 34 minuter. Loppet skulle vara 72 km men min cykeldator visade bara 65 km så frågan är hur fel min mätare är.
Vi fick ett nytt fan också! En äldre cykelveteranherre körde efter oss och ropade "det här gör ni bra tjejer" när vi stannade en kort stund i en depå för att fylla på vatten. Senare hakade ytterligare en kille på oss som jagat oss en bit. I slutet av loppet körde vi ifatt den äldre cykelveteranen igen som hade tappat lite fart. Vi tjoade på honom att han skulle hänga på oss igen och så gasade vi sista vägen in till mål. Han tog i hand och tackade för sällskapet och tyckte vi var så duktiga.
Johan och Bettan försöker lära mig klungkörning och det börjar ta sig lite nu. Det är inte lika läskigt att ligga så nära någon annan och så fick man en del tips av andra gamla rävar under loppet hur man ska köra. Jag måste bara försöka bli bättre på att trampa på lite snabbare så jag kan avlasta Bettan lite med dragjobbet =). Jag har ju några veckor till på mig. Jag har kört totalt ca 45 mil och det behövs lite till om man säger så...
Jobbigt var det (Bettan)
Hej å Hå!!!
Jag visste att det var långt till sommarstugan men jag hade glömt bort hur långt det egentligen är. Dessutom cyklade vi ju inte "raka" vägen utan alla småvägar vi kunde hitta för att undvika de hårt trafikerade vägarna. Vi startade glada i sinnet och kroppen från Lambohov vid två i fredags. Innan vi styrde mot Berg, Tjällmo och vidare mot Gårdsjö stannade vi till på Haga Cykel där engelsmannen/irländaren ställde iordning min sadel (jag har äntligen köpt ny sadel vilket en viss del av kroppen är väldigt nöjd över=)) så att jag satt rätt. Därefter bar det av nordväst. Jag kurade bakom Johan hela vägen och vi klarade oss med att stanna och ta paus tre gånger innan Askersund. Mina fötter somnade och på något sätt kom jag åt en nerv under foten när jag trampade så jag trodde tårna skulle gå av om jag inte slängde mig av cykeln och gick lite för att lea upp de stackars tårna. Vi var fortfarande glada om än lite sega i benen (okej JAG) när vi fortsatte vår färd in i Tivedsskogen. Två mil närmre Gårdsjö började jag lugna ner tempot mer och mer, de tolv milen gjorde sig påminda i benen. Klockan började närma sig åtta kanske skulle det mörkna snart och vi hade fortfarande en och en halv mil kvar till Gårdsjö. Tro mig när jag säger att det INTE var roligt längre. Som en ängel dyker Svärfar Jan upp med bilen och hämtar oss precis när vi skulle börja på en uppförsbacke!!! Han är allt bra att ha :)
Lördagen var jag halvt förstörd och försökte återhämta mig så gott det gick. Vi ägnade lördagen åt att göra Västergötland osäkert med Svärmor Annikas bil och hälsade på Johans äldsta bror i Lidköping och sedan också mellanbrodern i Töreboda. Trötta som den kom vi hem vid halv nio på kvällen, åt och gick sedan och lade oss.
Jag passade på att ladda batterierna under transportsträckorna...
Igår var tanken att vi skulle cykla ända från Gårdsjö men Jan skjutsade oss en bit. Trot eller ej men det var lite kul att komma upp på cykeln igen, det enda som var hemskt (jag fixade skorna på morgonen så att skruvarna inte stack in i fötterna när jag trampade) var mina sittben. Under hela tiden jag hittills cykeltränat har jag ju suttit på annat, så mina stackars sittben är helt blåslagna.
Här tar vi en paus mellan Godegård och Tjällmo.
Vi hade en mycket högre medelhastighet hem än till gårdsjö så vi cyklade tio mil på 3h och 50 min. Inte illa pinkat tycker jag iaf.
Allt som allt fick vi ihop 22 mil denna helg. Inga olyckor, skador eller större missöden på denna rutt. Nu är siktet inställt på Viken runt på torsdag.
Lite mer än 7 mil ska Anna och jag kämpa oss igenom. Roligt ska det bli.
Hej hopp
