Träningsvärk av att gå (Bettan)
Så är det faktiskt. Det måste vara de indianhopp med stavar i uppförsbackar som vi har börjat med. I onsdags (14e okt) var vi återigen i Sya och sprang i backar. Eftersom jag inte varit ute en enda gång sedan veckan innan kan jag inte säga att jag förbättrade mig något. Kondisen måste jag verkligen ta tag i och köra styrketräning behöver jag med. Jag var helt död i armarna efter att ha sprungit uppför och nedför den så kallade Eva-backen i en timme. Efter träningens slut gick vi och provade lite Sya-kläder för att kolla vad man skulle ha för något. Det slutade med att vi köpte hela dressen (Mössa, vindtät jacka, och byxor) allt i Sya-style. Nu kommer vi alltså inom kort att matcha varandra ute i spåret!
I fredags kl 06:00 gick Johan och jag upp och tränade på jobbet (vi har ett litet gym där) i ca 45 min. Jag trivdes som fisken i vattnet och kommer att göra om det. Vi får se om jag får med mig Johan igen. Han gick runt som en zombie hela dagen och klagade på att han skulle dö så trött var han. Vi tränade lite kondition och sedan armar, triceps, mage och musklerna runt knät. Jag har lite ont i vänsterknät sedan Lidingöloppet och ska nu försöka stärka upp musklerna där så att jag inte belastar det så mycket.
Fredag eftermiddag for vi upp till metropolen Hallstavik för att hälsa på vår vän Elin och hennes sambo Ronny. Det blev en mysig helg med en resa till Åland tur och retur inklusive väldigt god mat (det tar bara ca två timmar till Åland från Grisslehamn).
Då igår kväll (söndag) var vi ute i Lambohovs-spåret med stavarna. Vi varvade gång med sprätt och sprint (indianhopp med stavar) i backarna som vi tog minst två gånger varje gång vi sprang förbi en. Resultatet...träningsvärk i rumpan, mellan skulderbladen och armarna.
Efter att vi tagit det lugnt i närmre tre veckor känns det skönt att börja träna ordentligt igen. Jag blir så mycket gladare när jag varit ute och pressat mig lite.
Idag börjar en ny vecka med nya spännande utmaningar och jag ska äntligen rida igen imorgon! Sist jag red var i mars.
Svejs
I fredags kl 06:00 gick Johan och jag upp och tränade på jobbet (vi har ett litet gym där) i ca 45 min. Jag trivdes som fisken i vattnet och kommer att göra om det. Vi får se om jag får med mig Johan igen. Han gick runt som en zombie hela dagen och klagade på att han skulle dö så trött var han. Vi tränade lite kondition och sedan armar, triceps, mage och musklerna runt knät. Jag har lite ont i vänsterknät sedan Lidingöloppet och ska nu försöka stärka upp musklerna där så att jag inte belastar det så mycket.
Fredag eftermiddag for vi upp till metropolen Hallstavik för att hälsa på vår vän Elin och hennes sambo Ronny. Det blev en mysig helg med en resa till Åland tur och retur inklusive väldigt god mat (det tar bara ca två timmar till Åland från Grisslehamn).
Då igår kväll (söndag) var vi ute i Lambohovs-spåret med stavarna. Vi varvade gång med sprätt och sprint (indianhopp med stavar) i backarna som vi tog minst två gånger varje gång vi sprang förbi en. Resultatet...träningsvärk i rumpan, mellan skulderbladen och armarna.
Efter att vi tagit det lugnt i närmre tre veckor känns det skönt att börja träna ordentligt igen. Jag blir så mycket gladare när jag varit ute och pressat mig lite.
Idag börjar en ny vecka med nya spännande utmaningar och jag ska äntligen rida igen imorgon! Sist jag red var i mars.
Svejs
Stavgång (Anna)
Tjaba, tjena, hallå!
Idag orkade jag inte gå upp tidigt och åka till Sya till 9.30 eftersom jag jobbade igår. Det var den årliga gymnasiemässan som stod på schemat och jag gick upp tidigt för att ägna halva dagen åt att göra reklam och visa upp skolans lokaler för nyfikna ungdomar och föräldrar. Men men, bara för att jag inte orkade gå upp tidigt idag så låg jag inte på latsidan. Jag körde min egna söndagsträning i backiga spåret. Först gick jag ca 5 km med stavar och sprang uppför alla backar så som jag lärde mig i onsdags. Efter det joggade jag ca 2,5 km till utan stavar. Det är jobbigt att köra med stavarna kan jag meddela så det är bäst att lägga på ett kol med stavträningen. Tyvärr kände jag av mina knän lite när jag joggade utan stavar. Jag är antagligen inte fullt återställd från Lidingö så fokus får ligga på träning av överkroppen och promenader/stavgång ett litet tag till. Förhoppningsvis försvinner inte all kondition =)
När jag tränat klart åkte jag hem och lagade till en riktig söndasmiddag bestående av grillad kycklingfilé, ris, dragonsås och kokt broccoli. Sedan svängde jag även ihop en sådan här smarrig äppelkaka och som ni kan se blev det en stor bit till efterrätt...
För er som önskar lite mer information än man egentligen vill ha så kan jag meddela att jag måste springa på toa, drack ju kaffe till kakan förut. Hepp!
Idag orkade jag inte gå upp tidigt och åka till Sya till 9.30 eftersom jag jobbade igår. Det var den årliga gymnasiemässan som stod på schemat och jag gick upp tidigt för att ägna halva dagen åt att göra reklam och visa upp skolans lokaler för nyfikna ungdomar och föräldrar. Men men, bara för att jag inte orkade gå upp tidigt idag så låg jag inte på latsidan. Jag körde min egna söndagsträning i backiga spåret. Först gick jag ca 5 km med stavar och sprang uppför alla backar så som jag lärde mig i onsdags. Efter det joggade jag ca 2,5 km till utan stavar. Det är jobbigt att köra med stavarna kan jag meddela så det är bäst att lägga på ett kol med stavträningen. Tyvärr kände jag av mina knän lite när jag joggade utan stavar. Jag är antagligen inte fullt återställd från Lidingö så fokus får ligga på träning av överkroppen och promenader/stavgång ett litet tag till. Förhoppningsvis försvinner inte all kondition =)
När jag tränat klart åkte jag hem och lagade till en riktig söndasmiddag bestående av grillad kycklingfilé, ris, dragonsås och kokt broccoli. Sedan svängde jag även ihop en sådan här smarrig äppelkaka och som ni kan se blev det en stor bit till efterrätt...
För er som önskar lite mer information än man egentligen vill ha så kan jag meddela att jag måste springa på toa, drack ju kaffe till kakan förut. Hepp!
Gummiband (Anna)
Skulle bara meddela att jag smygtränar här hemma med gummiband så nästa skidträning kanske jag ökat min koordinationsförmåga från 0 till 1-2 sisådär på en skala från 1 till 10 =)=)
Puss
Puss
Barmarksträning och stavköp (Bettan)
I onsdagskväll stod Anna, Annas mamma, Annas syster och jag redo inför den första riktiga träningsrundan till Vasaloppet. Vi var i Sya Skidklubb med ett 30-tal andra entusiater. Bland ett tjugotal andra nybörjare som skulle öva teknik i backe. Vilket vi också gjorde, det blev gå, "sprätta" och "sprinta" (gå, gå lite snabbare med svung och springa, med stavar hela tiden så klart) uppför backen .
Tränaren instruerade tekniken och hur långa stavarna skulle vara. Då insåg jag att mina var en decimeter för långa (jag har använt dem till inlinesen) och bestämde mig för att köpa nya så snabbt som möjligt.
Det blev en och en halv timmes träning både styrka och kondition. Avslutande hade vi styrketräning med gummiband. Anna lyckades galant när vi tränade stakning fritt men när vi använde oss av gummibanden blev det en annan version :). Mycket underhållande.
Igår skulle jag då köpa stavar och Intersport blev offret då jag har bra erfarenheter från det tidigare. Grabben som expiderade mig berättade efter att han hämtat några stavar att han inte brytt sig om att ta med de billiga för de dyra är bättre... Jag frågade varför på frågan och han svarade att det är så. Efter lite klämmande och kännande (på staven) sa han att han kunde rekommendera de två dyrare alternativen (900:- och 1000:-) för de för 700:- var inte lik bra. Jag frågar igen varför, då de för 900:- och 700:- var av samma märke och hette likadant. Han svarar att det är så igen och säger att det är olika material och börjar böja på dem för att visa skillnaden (som jag självklart inte såg). Efter lite övervägande (jag valde ändå att lita lite på honom) frågade jag vad han kunde göra på priset på de för 900:-. Han sprang iväg och kom tillbaka och utan att se mig i ögonen säger han:
"Vi har för dåliga marginaler på den här staven så vi kan inte sänka priset."
Eller hur! de har ju sjuka marginaler men jag blev inte upprörd utan bestämde mig för de som kostade 700:-. Precis när jag bestämt mig kom det ytterliggare en kille och frågade hur det gick och när den förste berättade att jag valde mellan de för 900:- och 700:- sa den andre:
"De för 900:- kan vi sänka till 700:- för dig."
Helt plötsligt hade han trollat bort 200:- på den icke existerande marginalen... Undra om han tog det på sin lön. Därefter berättade han att de två jag valde mellan var exakt samma men från olika säsonger. Jag tog ändå stavarna som hade ursprungspris 700:- (hade kostat 900:- förra året) för de passar mina skidor bättre . Jag är ju ändå tjej.
-Min lärdom av detta är att helt enkelt fråga den som expiderar om de har någon kunskap om ämnet annars kan de hämta någon annan.
Hejsvejs
Tränaren instruerade tekniken och hur långa stavarna skulle vara. Då insåg jag att mina var en decimeter för långa (jag har använt dem till inlinesen) och bestämde mig för att köpa nya så snabbt som möjligt.
Det blev en och en halv timmes träning både styrka och kondition. Avslutande hade vi styrketräning med gummiband. Anna lyckades galant när vi tränade stakning fritt men när vi använde oss av gummibanden blev det en annan version :). Mycket underhållande.
Igår skulle jag då köpa stavar och Intersport blev offret då jag har bra erfarenheter från det tidigare. Grabben som expiderade mig berättade efter att han hämtat några stavar att han inte brytt sig om att ta med de billiga för de dyra är bättre... Jag frågade varför på frågan och han svarade att det är så. Efter lite klämmande och kännande (på staven) sa han att han kunde rekommendera de två dyrare alternativen (900:- och 1000:-) för de för 700:- var inte lik bra. Jag frågar igen varför, då de för 900:- och 700:- var av samma märke och hette likadant. Han svarar att det är så igen och säger att det är olika material och börjar böja på dem för att visa skillnaden (som jag självklart inte såg). Efter lite övervägande (jag valde ändå att lita lite på honom) frågade jag vad han kunde göra på priset på de för 900:-. Han sprang iväg och kom tillbaka och utan att se mig i ögonen säger han:
"Vi har för dåliga marginaler på den här staven så vi kan inte sänka priset."
Eller hur! de har ju sjuka marginaler men jag blev inte upprörd utan bestämde mig för de som kostade 700:-. Precis när jag bestämt mig kom det ytterliggare en kille och frågade hur det gick och när den förste berättade att jag valde mellan de för 900:- och 700:- sa den andre:
"De för 900:- kan vi sänka till 700:- för dig."
Helt plötsligt hade han trollat bort 200:- på den icke existerande marginalen... Undra om han tog det på sin lön. Därefter berättade han att de två jag valde mellan var exakt samma men från olika säsonger. Jag tog ändå stavarna som hade ursprungspris 700:- (hade kostat 900:- förra året) för de passar mina skidor bättre . Jag är ju ändå tjej.
-Min lärdom av detta är att helt enkelt fråga den som expiderar om de har någon kunskap om ämnet annars kan de hämta någon annan.
Hejsvejs
En erfarenhet rikare (Bettan)
Jag tycker att de andra har sammafattat loppet riktigt bra och det enda jag har att tillägga är att det var ganska segt de sista 5 km annars så var det mitt knä som gjorde att jag inte kunde springa så bra. Det har varit en haltande Bettan som har tagit sig fram tiden efter Lidingöloppet. Därför har jag också inte tränat någonting alls vilket har varit skönt och nu börjar jag att bli laddad inför nästa grej. Ikväll ska vi alltså iväg till Sya Skidklubb och träna lite teknik. Ska bli kul att påbörja nästa gren nu.
Vi måste ju visa lite smickrande bilder från loppet. Tyvärr så fanns det inte någon bild på Johan.
Anna under loppet
Emma och Bettan precis vid målgången
Vi ser alla ut att trivs som fiskarna i vattnet...
Det här är faktiskt ett lopp som jag kan tänka mig att göra om. Men då måste jag träna lite mer...
Tjollahopp
Vi måste ju visa lite smickrande bilder från loppet. Tyvärr så fanns det inte någon bild på Johan.
Anna under loppet
Emma och Bettan precis vid målgången
Vi ser alla ut att trivs som fiskarna i vattnet...
Det här är faktiskt ett lopp som jag kan tänka mig att göra om. Men då måste jag träna lite mer...
Tjollahopp
Two down, two to go! (Emma)
Jaja, så är det!
Som Anna redan berättat tog vi oss i mål alla tre, vilket känns riktigt bra. Som beräknat kom jag på en fin bronsplats men då jag inte ser mig som en löpare, har aldrig varit och kommer aldrig bli, är jag nöjd med min insats. Jag upplevde inte att det var trångt eller så. Kunde springa på i mitt egna tempo mest hela tiden. Sprang iaf den 1,5 första milen, sedan blev det mycket powerwalk i uppförsbackarna, känns som att det gick fortare än att "springa" i dom. Sprang faktiskt i nästan 4 timmar, vilket är sjuk egentligen. Men som med mycket annat är det en inställningsfråga, och de 4 timmarna kändes kanske som 2.
Jag har inte så mycket att säga mer om loppet, ganska händelsefattigt för min del. Det mest häpnadsväckande var väl när en gubbe runt 70 stannade ca 2 meter från spåret och drar ned byxorna och sätter sig på huk, vad som hände sedan vet jag inte, och tur är väl det, jag sprang vidare...
Sammanfattningsvis var det inget fel på flåset, det var bara framsida lår och ljumskarna som hindrade mig från att springa på mer än vad jag gjorde. Känslan de sista 500 m på upploppet när folk stod upp och hejade var riktigt rörande, åhhh så skönt att jag klarade det!!
Som Anna redan berättat tog vi oss i mål alla tre, vilket känns riktigt bra. Som beräknat kom jag på en fin bronsplats men då jag inte ser mig som en löpare, har aldrig varit och kommer aldrig bli, är jag nöjd med min insats. Jag upplevde inte att det var trångt eller så. Kunde springa på i mitt egna tempo mest hela tiden. Sprang iaf den 1,5 första milen, sedan blev det mycket powerwalk i uppförsbackarna, känns som att det gick fortare än att "springa" i dom. Sprang faktiskt i nästan 4 timmar, vilket är sjuk egentligen. Men som med mycket annat är det en inställningsfråga, och de 4 timmarna kändes kanske som 2.
Jag har inte så mycket att säga mer om loppet, ganska händelsefattigt för min del. Det mest häpnadsväckande var väl när en gubbe runt 70 stannade ca 2 meter från spåret och drar ned byxorna och sätter sig på huk, vad som hände sedan vet jag inte, och tur är väl det, jag sprang vidare...
Sammanfattningsvis var det inget fel på flåset, det var bara framsida lår och ljumskarna som hindrade mig från att springa på mer än vad jag gjorde. Känslan de sista 500 m på upploppet när folk stod upp och hejade var riktigt rörande, åhhh så skönt att jag klarade det!!
