Tre tjejer och en klassiker

Hej hopp,

Som titeln säger så har jag varit ute och cyklat i helgen. I fredags kväll efter jobbet tog jag mig en tur på min favoritrunda, den över Rimforsa- Drögshult-Nykil på 7,3 el 7,5 mil vad det nu kan vara. Rundan gick bra i fredags också. Även denna gång utan kolhydrater men med ett talband uppspelandes i öronen. Jag tror jag har underskattat denna lyx (jag har annars alltid varit hålla i en bok-personen). Under sådana här tillfällen är det superbra med talband.

Min cykeldator har gått sönder!!! jag kan inte hålla koll på någonting när jag cyklar!!! Jag kan inte se hur långt jag har cyklat, inte hur snabbt, inte hur lång tid jag har varit ute och inte heller medelhastigheten. Detta är annars saker man sysselsätter sig med när man är ute 2-3 timmar. Jag är med andra ord helt handikappad för jag vill ju iaf gärna veta hur långt jag cyklat och hur hög medelhastighhet jag haft.
Nu vet jag att vissa tänker, Men det är ju bara att mäta sträckan på eniro och kolla klockan innan och efter träningspasset, du som tänkte det anmäl dig att efter varje runda jag kört mäta kringelikrokvägssträckor på eniro som är runt 8- 10 mil långa (ja, jag har tankar på att öka längden på mina turer). Så får vi se hur sugen du är efter ett par gånger :). Det var tyvärr inte så lätt som att byta batteri som jag hoppats på. Jag ska pyssla lite mer nästa gång jag cyklar för att se om jag kan få igång den. Annars får det väl bli att införskaffa en ny vilket är surt som bara den då cykeldatorn egentligen inte är använd så mycket men hela tre år gammal. Jag får ta mig ner till Haga cykel så får vi se om de kan hitta på något.

Igår cyklade jag för första gången med CK Hymer, cykelklubben i Linköping, som har träningar lördagar, söndagar och numera också onsdagar. Johan hade förberett mig på att de ligger med en medelhastighet på runt 30 km/h, vilket är assnabbt för mig och klungkörning ingår självklart också.
Innan vi åkte iväg var jag jättenervös och helt inställd på att jag skulle dö av trötthet och inte orka hänga med. Jag tog med mig flera energikakor, en massa vatten och pengar så jag kunde ta taxi eller buss hem om det skulle krisa (mobilen var också med). Precis när vi startade (lite sena självklart) började det att ösregna. När vi klädde oss tidigare sken solen som i Karlstad så både Johan och jag hade kortärmat på oss. Vi hade ingen tid att vända och ta på oss en extra jacka och bråttom som vi hade drog vi på och för att jag skulle hinna med lade jag mig bakom Johan i luckan som vanligt.

Detta fick jag sannerligen äta upp...


Väl framme vid samlingsplatsen stod en klunga med duktiga cyklister, inget skitiga och välklädda inför turen. Så kommer vi farandes. Johan väldigt munter över hur jag såg ut och jag som försökte se lite mer anständig ut genom att smeta runt det jag hade i ansiktet med en skitig och blöt handske...
Som nytillkommen ska man säga till ledaren så att man inte behöver dra klungan första gången. Hmm nu var då bara frågan vem ledaren var...så jag gick runt till alla som såg extra duktiga ut och frågade om de var ledare. Först den sista jag frågade sa att han var ledare för den långsamma gruppen. Långsamma gruppen!!! De kör i en medelhastighet på max 25 km/h, perfekt för mig med andra ord. Vi blev två i den gruppen. Ledaren och jag :)

Vi cyklade Hjulsbro-Malmslätt-Vikingstad-Nykil och hem. Det blev inte så långt som jag trodde och inte lika snabbt som jag räknat med heller men jag fick en massa bra tips från ledaren och lärde  mig lite mer om klungkörning än vad jag tidigare kunde. Jag tror att  vi körde i en snitthastighet under 25 km/h (jag vet ju inte, jag har ingen cykeldator).
Denna hypotes beror på att när vi var framme i Nykil, då är det bar 2 mil kvar till Linköping, kände jag mig stark, ökade tempot och började dra. Ledaren släppte i en uppförsbacke men kom sedan ifatt och sade att om han släppte var det bara för mig att köra på. Så det gjorde jag och han försvann bakom :). Rundan blev väl ca 4,5-5 mil väldigt mycket kortare än vad jag hoppats på.

Som hämnd för att jag var så självisk och tänkte på min egen träning har jag nu fått skav på rumpan. Det svider som bara den. Måste bara ompublicera bilden Emma visade för ett antal månader sedan. Ont gör det (observera att det INTE är min rumpa, tur är väl det ;).
 

Johan då??? Jo, först måste jag berätta att han hade inställningen på att de skulle cykla ca tio mil och hade därför varken kolhydrater, mobil eller pengar med sig på cykeln. Efter fem timmar (ja, jag hade börjat bli ororlig) ringde han och berättade att nu är de minsann i Kalmar län... "Jag är astrött och kommer nog hem om 2,5 timmar" var kommentaren. Han fixade till en runda på 17 mil och hade då sedan lördagen redan 10 mil cykling i benen. Vad har jag gift mig med för träningsmaskin... ;) Han är bra härlig min Johan!

Träna på!

P.S. Nu är det över ett år sedan vi bestämde oss för att göra En svensk klassiker och vi är snart i hamn. Vem hade trott det? D.S.