Tre tjejer och en klassiker

Ja det var ju ett tag sedan förra inlägget av mig. Har haft en bloggpaus, kände att bloggen åt upp mig, att den blev ett monster, att  jag inte kunde kontrollera hur många inlägg och vad jag skrev....

Men nu är jag alltså tillbaka, till mångas stora förtjusning!

Varför dags att blogga nu då? Jo jag har nämligen tagit mina första stavtag inför det niomilalopp som står för dörren.

Släpade hem mina skidor, stavar och pjäxor genom centralen i stockholm, förbi och ibland på alla stressade stockholmare, till bussen och hem till Himmelsby.

Så, då juldagsmorgon glimmade for Anna och jag, med häst och släde..nej jag menar saab...till Sya skidstadion för att åka skidor. 

Det fanns ett 3,5 km spår att kava på. Jag hade vallat grundligt i dagarna två, dock med fel valla eftersom det vände över nollan och blev plusgrader. Jag vallade med valla anpassat för -3--10 i snö, när det var +1-+4 och snö i Sya. Utöver detta hade jag noll teknik i bagaget.

Med dessa förutsättningar tog jag mina första stapplande stavtag i spåret;
*Inget glid
*Inget fäste
*Ingen teknik

Första varvet var jag inte helt nöjd med kan man säga, plus dock att jag inte vurpade! Varm i kläderna svepte jag en halvliter av det vatten jag fyllt upp i den 1,5 liters tömda julmusten från igår. Av med en tröja och med ett konstaterande att 3 varv får räcka idag, åkte jag ut på det andra varvet. Då hade troligen vallan försvunnit något, bättre fäste, mer glid och aningens bättre teknik (eller brist på rädsla för att dra omkull?) så var jag snart runt det varvet också!
Så när jag såg Anna stå och huttrande väntandes på mig vid mål sa jag glad i hågen att "nej du Anna, vi tar väl fyra varv ändå, det här går ju bra?

Varv tre och fyra gick sämre och sämre, och de tekniktips som Coach-Anna gett mig låg väldigt långt bak i huvudet. Snor rann som en elva under näsan och de jag mötte log irriterande uppmuntrande åt mig. "Jag vet att jag inte kan, glo inte så jävla mycket"...sa jag naturligtvis inte utan log tappert tillbaka.

Kom iallafall i mål och åkte hem, duschade, åt och gick och la mig....nu känner jag mig härligt mosig i ansiktet, något stel i axlar och ben...

Utgång på det kanske?

Väl mött (eller?) i skidbacken,

Yours truly
E. M. E. Gustafsson

Hej!

Ska bara meddela att i helgen åkte jag åtminstone 12 km på jättelång tid i Syaspåren. Tekniken är lite sisådär än och det var sjukt jobbigt. Jag förstår om folk bakom mig får sig ett gott skratt när de ser mig försöka ta sig upp för en backe, å herre, det är stavar och skidor som sprätter helt okontrollerat åt alla håll. Jag blev omåkt av alla utom en stackars sate. Ojojoj vad jobbigt den mannen såg ut att ha det, bakhalt var bara förnamnet. Jag tror inte ens han hade valla på sina skidor. Tydligen tyckte han att jag såg ut som en expert där i spåret för han kom fram och frågade mig om några saker. Det var smickrande i och för sig men jag fick hänvisa honom vidare till kunnigare personer.

För min del blir det att fortsätta slipa på tekniken och nöta vidare i spåren. Jag har trots allt ca 47 träningsmil kvar och jag ska försöka åka mycket nu på jullovet.

Idag var det måndag igen och dagen gick i sportens tecken. Det var "Utmaningen" på jobbet, en tävling mellan alla program på skolan i diverse olika idrottsgrenar. Det var riktigt underhållande att titta på. Imorgon är det skolavslutning och därmed sista arbetsdagen innan jul. Det ska bli så gött med lite ledighet.

Ha det gött!

...när får vi höra om er fantastiska träningshelg så vi andra blir vansinnigt avundsjuka=)?

Hej och hallå!

Idag var det premiär med skidorna i Sya! Klubben hade fixat en ca 500 m lång konstsnöslinga. Jag, Bettan och Johan var där och tog våra första graciösa stavtag för vintern. Vissa av oss gjorde några vurpor men inte jag. Jag hade istället andra problem, såsom att ta sig upp för den enorma backen med en lutning på cirka en halv grad. Där stod jag som Bambi på hal is och åkte snarare bakåt än framåt. Jag skyller på skidorna (vem det var som vallade behöver vi ju inte diskutera ...).

Jag åkte ca 6-7 km på 1,25 h så jag har runt 49,4 träningsmil kvar innan Vasaloppsformen är på topp. Det är bara att hoppas på att kylan hänger i så det finns spår. Tyvärr glömde jag ta kort men nästa gång kanske jag kan fixa bildbevis. Så länge bjuder jag på ett vallakort. Hepp på er!