Då var det dags att blogga igen...(Emma)
Ja det var ju ett tag sedan förra inlägget av mig. Har haft en bloggpaus, kände att bloggen åt upp mig, att den blev ett monster, att jag inte kunde kontrollera hur många inlägg och vad jag skrev....
Men nu är jag alltså tillbaka, till mångas stora förtjusning!
Varför dags att blogga nu då? Jo jag har nämligen tagit mina första stavtag inför det niomilalopp som står för dörren.
Släpade hem mina skidor, stavar och pjäxor genom centralen i stockholm, förbi och ibland på alla stressade stockholmare, till bussen och hem till Himmelsby.
Så, då juldagsmorgon glimmade for Anna och jag, med häst och släde..nej jag menar saab...till Sya skidstadion för att åka skidor.
Det fanns ett 3,5 km spår att kava på. Jag hade vallat grundligt i dagarna två, dock med fel valla eftersom det vände över nollan och blev plusgrader. Jag vallade med valla anpassat för -3--10 i snö, när det var +1-+4 och snö i Sya. Utöver detta hade jag noll teknik i bagaget.
Med dessa förutsättningar tog jag mina första stapplande stavtag i spåret;
*Inget glid
*Inget fäste
*Ingen teknik
Första varvet var jag inte helt nöjd med kan man säga, plus dock att jag inte vurpade! Varm i kläderna svepte jag en halvliter av det vatten jag fyllt upp i den 1,5 liters tömda julmusten från igår. Av med en tröja och med ett konstaterande att 3 varv får räcka idag, åkte jag ut på det andra varvet. Då hade troligen vallan försvunnit något, bättre fäste, mer glid och aningens bättre teknik (eller brist på rädsla för att dra omkull?) så var jag snart runt det varvet också!
Så när jag såg Anna stå och huttrande väntandes på mig vid mål sa jag glad i hågen att "nej du Anna, vi tar väl fyra varv ändå, det här går ju bra?
Varv tre och fyra gick sämre och sämre, och de tekniktips som Coach-Anna gett mig låg väldigt långt bak i huvudet. Snor rann som en elva under näsan och de jag mötte log irriterande uppmuntrande åt mig. "Jag vet att jag inte kan, glo inte så jävla mycket"...sa jag naturligtvis inte utan log tappert tillbaka.
Kom iallafall i mål och åkte hem, duschade, åt och gick och la mig....nu känner jag mig härligt mosig i ansiktet, något stel i axlar och ben...
Utgång på det kanske?
Väl mött (eller?) i skidbacken,
Yours truly
E. M. E. Gustafsson
Men nu är jag alltså tillbaka, till mångas stora förtjusning!
Varför dags att blogga nu då? Jo jag har nämligen tagit mina första stavtag inför det niomilalopp som står för dörren.
Släpade hem mina skidor, stavar och pjäxor genom centralen i stockholm, förbi och ibland på alla stressade stockholmare, till bussen och hem till Himmelsby.
Så, då juldagsmorgon glimmade for Anna och jag, med häst och släde..nej jag menar saab...till Sya skidstadion för att åka skidor.
Det fanns ett 3,5 km spår att kava på. Jag hade vallat grundligt i dagarna två, dock med fel valla eftersom det vände över nollan och blev plusgrader. Jag vallade med valla anpassat för -3--10 i snö, när det var +1-+4 och snö i Sya. Utöver detta hade jag noll teknik i bagaget.
Med dessa förutsättningar tog jag mina första stapplande stavtag i spåret;
*Inget glid
*Inget fäste
*Ingen teknik
Första varvet var jag inte helt nöjd med kan man säga, plus dock att jag inte vurpade! Varm i kläderna svepte jag en halvliter av det vatten jag fyllt upp i den 1,5 liters tömda julmusten från igår. Av med en tröja och med ett konstaterande att 3 varv får räcka idag, åkte jag ut på det andra varvet. Då hade troligen vallan försvunnit något, bättre fäste, mer glid och aningens bättre teknik (eller brist på rädsla för att dra omkull?) så var jag snart runt det varvet också!
Så när jag såg Anna stå och huttrande väntandes på mig vid mål sa jag glad i hågen att "nej du Anna, vi tar väl fyra varv ändå, det här går ju bra?
Varv tre och fyra gick sämre och sämre, och de tekniktips som Coach-Anna gett mig låg väldigt långt bak i huvudet. Snor rann som en elva under näsan och de jag mötte log irriterande uppmuntrande åt mig. "Jag vet att jag inte kan, glo inte så jävla mycket"...sa jag naturligtvis inte utan log tappert tillbaka.
Kom iallafall i mål och åkte hem, duschade, åt och gick och la mig....nu känner jag mig härligt mosig i ansiktet, något stel i axlar och ben...
Utgång på det kanske?
Väl mött (eller?) i skidbacken,
Yours truly
E. M. E. Gustafsson
Kommentarer
Trackback
