Tre tjejer och en klassiker

...att jag har längdskidat 49,55 mil i vinter! 4,5 km kvar till 50 mil! Det var mitt mål att åka 50 mil innan Vasaloppet. Känns bra att jag har lyckats med det iaf. Nu ska jag "bara" se till att bli frisk så jag kan åka de där sista kilometrarna innan nästa söndag.

Kram på er!
//Elisabeth

Dock så mår jag lite bättre och har varit på jobbet idag.

När jag inte har något inplanerat så tycker jag att det är kul att baka. I lördags gjorde Johan och jag Runes energikakor som vi ska käka under tiden som vi cykeltränar. En härlig kaka med bara en massa gott i, socker, sirap, grädde, havregryn, jordnötter, russin mm. Vi hade en lördag då vi bara var hemma och degade. Jättemysigt.
  

Jag kände att bakningstarmen inte riktigt fått sitt efter energikakorna så jag provade på att baka vaniljbullar. Förra gången jag gjorde dessa delikata bullar misslyckades jag totalt. Så här kan det se ut

    

Resultatet!


Ska jag vara ärlig undrar jag hur jag gjorde förra gången för att misslyckas. De var sjukt enkla att göra och goda med för den delen. Johan frågar minst fem gånger om dagen om han inte kan få ta en bulle. Så vill ni smaka får ni skynda er att titta förbi på en fika.

Träning har det inte blivit någon och jag tror att jag inte kommer att träna något imorgon eller torsdag. Kanske fredag kväll. Känns som en bättre idé att bli riktigt bra inför Vasan istället för att träna för tidigt och å råka ut för ännu en förkylning.

//Elisabeth

Ja det är jag det =). Jag fick nämligen för mig att försöka reklamera mina spruckna pjäxor i veckan. I söndags insåg jag att situationen var ohållbar och att mina gamla pjäxor inte skulle hålla för 9 mil. Tidigare har jag förträngt det hela och trott att de skulle räcka fram till vasaloppet trots att både mamma och mina kära vänner påpekat att jag borde gå tillbaka med dem. Saken var ju bara den att halva Sverige bestämt sig för att åka längdskidor den här vintern så sportaffärerna var helt länsade på lämpliga pjäxor i min storlek. Jag borde ha förstått det. Efter ett panikartat letande så hittade jag till slut ett par snordyra racerpjäxor. Jag provåkte dem i torsdags och de funkar hyfsat förutom att de satt lite tajt framme på foten på högern och glappade lite i hälen, men jag upptäckte att de gick att ställa in hälen så det blir nog bra. Torsdagspasset blev inte så långt. Åkte bara 12 km för sedan började det blåsa in en massa snö i spåret.

I söndags var det som sagt Syaslingan som Bettan har rapporterat om. Jag var ganska realistisk innan och trodde att jag skulle köra de 4 milen på 4 h. Min tid blev 3.58.09 så det blev ganska exakt. Dock så tänkte jag att eftersom det är "tävling" så kanske man kunde pressa sig litegranna men det gick bra trögt sista delen av loppet. Kanske var inte min kalasuppladdning dagen innan den bästa, men den innehöll ju åtminstone pasta......och bara liiite alkohol =)  

Hejsan,

Jag skrev i förra inlägget att jag inte kände mig riktigt hundra. Detta har nu resulterat i en förkylning som heter duga. Jag gick hem ifrån jobbet efter luinch igår för att sova och gjorde det i princip fram till i morse. Johan var underbar och levererade kur efter kur mot förkylning. Idag mår jag lite bättre och är egentligen ganska glad över att inte gå ut i det här vädret. Det är mysigt och sitta inne med en koppp ingefärste i soffan och se snön vina. Jag är än så länge inte orolig för att hinna bli frisk innan Vasaloppet utan försöker njuta av att inte behöva ge mig ut i snöovädret och åka skidor.

Här kommer mer kort från Syaslingan.


Emma och Anna tar en liten vätskepaus och unnar sig att prata lite med min mamma Carin.



Johan är glad över att vara i mål. Han åkte på 2:39:?? vilket resulterade i att han startar i 5:e led under Vasaloppet.


Det är bra med en make som är engagerad. Efter att Johan gått i mål fokuserade han på att få mig på bättre humör under de avslutande kilometrarna av mitt lopp. Här ger han mig efterlängtad vätska i form av avslagen cola blandat med kaffe. Det gav mig lite extra kraft att öka sista biten.




När jag väl kom i mål var jag riktigt trött  men glad.  Alla som var där och hejade hjälpte mig. Tack! Och Tack alla som stod och hejade på oss som åkte. Det blev om inte lättare så mycket roligare iaf.




Nu är det inte långt kvar till Vasaloppet!
//Elisabeth

Jag hamnade i 8:de startled!!! Nu är jag inte ett dugg missnöjd längre :=) Åhhh vad glad jag blev när jag fick reda på det!!!

Ja du Emma, även om vi (Johan och jag) laddade som bara den gjorde det ingen större nytta. Jag gled i söndags in i mål på tiden 3:20:16 och är inte så jättenöjd. Syftet med Syaslingan var ju att få en sådan tid så att jag kunde starta i ett startled längre fram. Vet dock inte om tiden jag fick räcker till det. Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag satsat på att ta mig under tre timmar vilket inte kändes som så otroligt efter förra söndagen då jag åkte exakt samma sträcka på 3:07:?? och inte var så trött.

Jag har självklart ett antal förklaringar till vad som skulle kunna vara orsaken ;)

1. Dåligt glid- vallan som vi lade på passar för väder kallare än -7 och det var inte långt från 0 grader.
2. Kaffet- Jag drack inget kaffe under de tre dagarna innan tävlingen (eller väldigt lite iaf). Ni som är kaffedrickare vet hur dåligt man kan må om man inte får i sig denna svarta dryck.
3. Sjukdom- Jag kände mig lite krasslig och var hängig och sur (fråga Johan :) under hela veckan. Idag är jag riktigt nere.

Vi får se hur tiden klarar sig och om jag får starta i något startled ovanför det sista. Jag är dock skeptisk.

Nu till lite bilder från dagen som bjöd på underbart väder förövrigt.

Emma och Anna laddade till tusen



Jag med svärfar som åkte ända från Gårdsjö för att komma och titta på oss.


Känner ni vasaloppskänslan?



Johan i full fart




Precis som Charlotte Kalla när hon är i sitt esse...




Mer bilder kommer. Internet är inte på min sida idag.

//Elisabeth

Ja Betan och Johan ger en ju magvärk.... Vi satsar lite olika mycket kan man säga. I måndags hade jag bestämt mig för att inte köra loppet, orkade egentligen inte åka hem en helg till och för att jag inte kommer åka tillräckligt fort för att hamna i bättre startled i vasan. Men så ringer Anna och säger att hon ångrat sig...jag kan ju inte vara sämre. Har inte laddat som de andra har. Men pasta har jag faktiskt ätit i veckan. Förra helgen körde jag 2,5 mil på lördagen och lika långt på söndagen, och i måndags var jag på gymmet. Så lite bra är jag också får jag säga, för att vara mig!

Igår laddade jag med en flaska rödvin, ikväll blev det tacos med pasta till förrätt, och en massa vatten. Gick in på syasidan för första gången i eftermiddags och såg bilder och läste lite om loppet, NU är jag nervös, alla kommer typ ha tävlingsdräkter och köra skitfort. Sen är jag nervös för den där backen som svänger åt höger på slutet, om det inte finns några spår när 2000 har kört där kommer jag dra omkull, garanterat!

Vi får väl se hur det går, imorgon är det dags! Nu ska jag sova!

Hejsan,

Det som först såg ut som att bli en Johansson tävling har nu blivit ett race som allihop ska åka. Anna, Emma, Karin, Erik, Martin, Johan och jag. Det ska bli så roligt och jag har sådana fjärilar i magen. Efter söndag för vi reda på vilket startled vi hamnar i!!!

Efter att under början av veckan ha svält kroppen på kolhydrater har jag insett hur viktigt det är att äta allsidigt när man tränar. Jag har aldrig varit så sliten tidigare. I tisdags då jag red två hästar gick det inget bra alls eller i början gick det ltie bra men sedan orkade kroppen inte och jag fick mjölksyra snabbt. I onsdags då vi skulle träna ur oss de sista kolhydraterna i kroppen räckte det med en mil för att jag skulle vara helt död.

När vi åkte hemifrån under eftermiddagen, för att valla skidor och åka senare på onsdagskvällen, slängde jag en bläng på termometern, såg att det var härliga -3 grader celsius och valde därför för första gången att inte ha några underställsbyxor under mina träningsbyxor. När vi kom fram till Sya gick vi in i vallaboden och efter två timmar där började det kännas lite kyligt. När vi gick ut hade temperaturen sjunkit till -13 grader! Det gick dock bättre än jag först trodde och frös inget alls. Inte undra på att jag ofta svettas, nästa gång ska jag ta entröja mindre än vad jag tror jag behöver. 

Förväntansfulla med nyvallade och fina skidor vill man ju prova glidet och det första som händer när jag skulle ta första stak-taget är att jag druttar på näsan. Detta innebär att jag har lagt fästvallan för långt fram. Jag körde ett tag ändå men insåg till sist att om jag skulle glida något bra behövde jag ta bort lite. Vilket jag gjorde. Självklart blev det bakhalt istället så att jag inte fick något fäste, på söndag morgon lägga fästvallan så den börjar någonstans mittemellan. Får inte glömma det bara.

                                                            

Jag är faktiskt lite nervös inför söndag och uttryckte det i bastun efter träningen. Gubbarna där såg förvånade ut och undrade varför. "Det är ju bara att åka." Säger de med stålnerver ja! Den mentala bilden jag har av mig under tävlingen är att jag halkandes tar mig uppför backarna och alla runt ikring flyger förbi och klarar det galant. Jag behöver jobba på min mentala förberedelse. Det har alltid varit min svaga sida.

Nu åter till kolhydratsuppladdningen. På onsdagkväll efter träningen var det då åter dags att proppa i sig kolhydrater. Jag har aldrig varit så sugen på pasta som den kvällen och det blev min favorit, pasta med vit-sås. Dock har jag blivit lite skadad av tränandet så jag hade i spenat också =).

 Sedan torsdag morgon har jag ökat mitt ätande. Det har blivit gröt till frukost (stort lass), macka och kolhydratdrink till förmiddagsfikat, mycket mat till lunch (pasta såklart), macka och kolhydratdrink till eftermiddagsfikat, stor portion pasta till middag och en extra macka eller pasta innan jag går och lägger mig. Oj, vad mycket jag äter. Nu när jag läser det jag räknat upp ser det ut som om jag kommer att rulla fram på söndag. Vi får se.

Sedan i onsdags har jag inte tränat något och kommer inte att göra det innan söndag. Ikväll ska jag ta det lite lugnt och imorgon kommer Karin och Gunnar förbi på fika under kvällen. Resterande del av dagen ska jag ägna mig åt....Just det ÄTA!
Håll tummarna för oss alla som ska åka i Sya på söndag.

//Bettan

Tja!

Förra veckan var jag på hugget ni! Skidade hela fyra gånger: tisdag, torsdag, lördag och söndag! Idag anmälde jag mig till Syaslingan. Jag fegade tyvärr ur lite och anmälde mig till motionsklassen 40 km (sorry Bettan). Idag läste jag även om Bettan och Johans proteinuppladdning. Jag är ju inte sämre än att jag hoppar på den lite halvhjärtat =). I och med detta grävde jag fram de "överblivna" kikärterna från Lidingöloppet ur frysen och gjorde falaflar. Själva förfarandet kommer här i bilder:

Hejsan,

Idag åkte jag fyra mil i Sya och är inte alls så trött. Tiden stannade på tre timmar och sju minuter vilket jag är väldigt nöjd med. Under tävlingen nästa helg ska jag försöka komma under tre timmar.

Som jag skrev i rubriken så har vi börjat laddningen inför loppet om en vecka. Nu ska vi alltså i några dagar äta kolhydratfattig mat och proppa i oss proteiner. Träningspasset på onsdag eller torsdag ska vara lugnt och teknikinspirerat och efter passet fram till loppet ska vi ladda upp med en massa kolhydrater. Jag behöver äta var tredje timma typ pasta eller något annat med mycket kolhydrater. Vi får se hur mycket min mage fixar att proppa i sig. Johan är mest orolig för att jag inte orkar att äta så mycket som jag behöver... Detta är ju tvärtemot hur jag som tjej uppfostrad av samhället. Man har ju den där spärren som säger om du äter för mycket så går du upp i vikt. Så har det dock inte blivit även om jag trycker i mig mat (känns det som).

Det är både på gott och ont att vara gift med ett träningsfreak. Jag mår mycket bättre, orkar massor och har börjat bygga muskler (Johans chef sa tom att jag såg biffig ut och blev väldigt förvånad när jag sa tack:) ). Jag har heller inte varit sjuk på väldigt länge. Men ibland är det jobbigt när Johan kommer hem och frågar om jag har ätit några proteiner efter träningen och jag inte har gjort det för att jag helt enkelt inte orkat ta tag i det. Att jag alltid måste tänka på vad jag äter. Nu börjar det dock sätta sig i ryggraden och jag börjar lära mig att äta kolhydrater före och proteiner efter träning så det är inte lika jobbigt längre...jag kanske börjar på att bli ett freak jag med.

När jag kommer i mål på söndag kommer jag nog att se ut som Wassberg alltid gjorde. Jag är glad för att ingen i Sälen fick något kort på mitt dreglande :)


Tjohej

Hej igen,

Nu har jag äntligen tagit för mig att lägga upp lite bilder från resan.

Den fina  stugan vi bodde i låg inte långt från spåren där vi åkte så första dagen gick vi på vägen dit med skidorna så att vi inte skulle behöva vänta på varandra när vi kände oss klara. Efteråt insåg vi att det inte var någon speciellt bra idé då det tog en halvtimme att gå dit och när vi väl kom fram till transportstigen var det bara en skoter som åkt nedför en backe. Stefan som var säkrast på skidorna åkte först nedför. Efter honom kom Carro, Johan och jag. Som sådana vana åkare vi är så tog vi oss ner galant.


Om man tittar längs med kraftledningsgatan står Stefan längst ner som en prick på bilden.


Det var riktigt kallt under dagarna så även om de var ganska snuskiga så kom Lungplus som vi köpt väl till pass. Det rev riktigt i lungorna när man inte hade den.


Johan tar på skydd om fötterna för att inte frysa.




Stefan är laddad till tusen


Det var inte bara längdskidåkning. Vi tog det lugnt, mös mycket i stugan, åkte runt och kikade på utförsanläggningarna i närheten (Lindvallen, Tandådalen och Hundfjället) och käkade våfflor.
Carro vilar välförtjänt efter ett pass i spåret




Självklart åt vi också en massa. Ni kan säkert gissa vem det var som käkade mest... 


Under köttfärssåsen finns det faktiskt pasta.....

Jag åkte 10 mil under den här härliga helgen som också innebar mental återhämtning.

Tack Sverker, Marie, Gustav och Ellinor för att vi fick låna er stuga i fjällen. Och Vad roligt att ni Carro och Stefan följde med.

Det blev en kanonhelg!

Tisdag red jag två hästar och med träningsvärk i benen var jag inte så sugen på att åk längdskidora i onsdags. Dock så övertygade Johan mig om att följa med och väl var det då vi träffade Sya-Bengt i spåret och fick hjälp med tekniken under en och en halv timme. Torsdag var det ridning igen, denna gång för en tränare. Jag hoppade en fyra-åring. Han var jätteduktig och jag med  tydligen för jag får hoppa honom nästa träning också. Jippie vad roligt!

Imorgon (söndag) ska jag åka fyra mil i Sya. Jag vill känna hur kroppen reagerar inför Syaslingan (en tävling) som vi ska åka nästa helg för att starta i något led längre fram i Vasaloppet.

Träna på!

...med både träning och inlägg. Har inte åkt skidor på en vecka. Förra veckan var jag på Matematikbiennalen i Stockholm på torsdagen och fredagen. Sedan besökte jag Emma lördag och söndag. Vi hade det så trevligt så, gick på stan och impulsbokade en resa till Egypten. Måndag till onsdag jobbade jag långa dagar. Den här veckan ska jag försöka bättra mig. Jag fick en liten spark i baken av att läsa Bettans härliga inlägg från Sälen, bra jobbat =)!

Jag kommer alltid på sådana onödiga saker att göra precis innan jag ska gå och lägga mig. Idag bestämde jag mig för att tvätta fläktfiltret över spisen. Det är dags att plocka upp det ur vattenbadet och sedan krypa till kojs för att förhoppningsvis orka åka iväg på ett träningspass imorgon.

Ha det!

Igår kväll när vi kommit ill rätta i stugan efter ännu en felkörning (var ett tag sedan jag var i stugan, så jag kom inte riktigt ihåg var den låg...) åkte vi längdskdor. Jag åkte en mil och fösökte få upp pulsen. Gick inte så bra tror att det beror på att jag suttit i bilen hela dagen och itne rört på mig alls. De andra berättade att de också kände sig lite sega. 

Idag vaknade vi upp till en lite mulen dag med lätt snöfall. Vi hade som mål att köra tre timmar. Det blev tre och en halv timme och en sträcak på fyra mil. Sista varvet var jag helt slut och när jag jobbade på att sega mig om en gubbe i en lååång backe ökar gubbf-n så att vi åker jämsides i säkert 100 meter. Om han inte hade släpp om mig till slut vet jag inte vad som hänt.

Spåret som vi åker på (Gubbmyren) har en väldans massa backar. På två kilometer stiger vi från 580 möh till 695 möh. Det slet riktigt mycket på kroppen. Allt som allt ahr jag hittills på dessa två dagar åkt 5 mil. Vi får se vad det blir imorgon.

Nu ska jag kolla vem som åker ut i Let's dance.

//Elisabeth

Hejsan,

Sitter i bilen nu på väg till Sälen på träningshelg med ett par goda vänner (Carro och Stefan) till Johan och mig. Vi får låna min faster och farbrors stuga. Än så länge har vi kört fast en gång (jag på carro och stefans parkering med BMWn, det blir kul att dra upp den på söndag när vi kommer hem), åkt fel två gånger innan vi kommit till Filipstad ("vägkartan vi har är inte uppdaterad vad gäller vägnummer" citat Carro), käkat pizza och handlat på Willys.

Nu styr vi bilen mot Vansbro vilket för mina tankar till simmet i somras. Inte trodde jag då att klassikern skulle ta så här mycket tid. De starkaste minnena från dagen vi simmade är när det ösregnade då vi skulle gå ut från startanmälan, när vi fick springa till starten då det var längre än vi trodde och känslan när jag simmade i mål.

När vi kommer fram ska vi åka lite längdskidor om det inte blir för sent i (vi kan ju köra fel igen) och ikväll blir det god mat och bastu.

Hej hej

Idag har varit en bra dag. Känns klyschigt att säga det men så är det faktiskt. Vaknade upp, med den regelmässiga träningsverken som kommer dagen efter ett ridpass, bredvid en mörk snygg kille. Tog en promenad till jobbet då cykeln lämnades där i onsdags när vi åkte skridskor i Skeda Udde.

När jag kom innanför dörrarna till jobbet insåg jag att det är ju fredag! Vilket innebär kaka vid niofikat. Härligt att få börja helgen med det. Arbetsdagen avlöpte som den brukar vilket de senaste veckorna har inneburit att dels planera en konferens och dels skriva på en artikel eller ett papper som jag lärt mig att det kallas. Vid trefikat när vi var på väg till fikarummet lade min härliga kollega Dag kommentaren att i det andra fikarummet har de minsann tårta idag. Bozena och jag var inte sena att haka på idén att gå dit istället. Tårta kan man ju inte missa. Fyra tårtor i olika smaker bjöds det på. Som jag lärde mig redan som liten ska man ju smaka av allt. Den rosa tårtan med krona på var godast; sockerkaka överst, hallonsylt mellan och krispig maräng som botten. Mmmm. Jag känner hur drömmen om tvättbrädan blir mer och mer avlägsen.

Efter jobbet gick jag till spåret på golfbanan vid Campus Valla och provade att åka. Det tog cirka tio minuter att ta sig till spåret och det var en del roade blickar som följde mig när jag kom gåendes med skidor och stavar i Lambohovs centrum. Kolsvart var det nästan på sina ställen på banan och skidorna fick till och från styra sig själva vilket inte var helt lätt då spåren inte var nygjorda direkt. Vi är bortskämda med standarden på spåren i Sya. Jag körde en timme och träffade bara på en pannlampe-nisse annars var jag helt själv. Det var inte alls speciellt kuperat och jag kunde träna på att staka. Dit kommer jag att gå igen även om Sya är favoritstället.

På söndag blir det längdskideträning och ridning (två hästar till och med) istället för lördag som jag skrev sist. Ska bli intressant att se hur kroppen mår på måndag.

Trevlig helg.

Helgen blev inte riktigt som planerat. Torsdag och fredag blev ridning och intervallträning i längdskidåkning som sagt. DM var tydligen i Boxholm så vi (Anna, Emma och jag) kunde åka hela dagen som vi tänkte från början. Anna har ju redan berättat om de strapatserna jag måste erkänna att jag blev lite sen så dra bort en kilometer från Anna och Emmas sträcka så har ni min.

Söndag blev vilodag och början av den här veckan så premiärcyklade jag framför mina favoritinredare Simon och Thomas. Det kommer att bli kämpigt att cykla. Jag fick ont i nacken och axlarna redan efter 45 minuter. Den närmsta framtiden får erbjuda cykling en gång i veckan och jag funderar skarpt på att gå till en massör så denne kan mjuka upp mina axlar. Det kändes som att mitt huvud inte fick blod när jag satt där och trampade.

Träningsplanen för mig denna vecka är:
Onsdag, Åka skridskor med kollegorna på jobbet (räknas väl som träning...)
Torsdag, Rida (absolut träning)
Fredag, Kanske längdskidåkning (intervallträning)
Lördag, långpass längdskidåkning
Söndag, Vilodag
Måndag, Rida

Helgen nästa vecka ska vi ju till Sälen så planeringen inför den är på gång för fullt och jag vill inte riskera att få ont i fotlederna igen innan dess.

Hej hopp

43,2 km avverkade jag, Bettan och Emma i skidspåren igår! Det var inte roligt mot slutet, ryggen värkte och alla andra muskler som finns på kroppen gjorde ont också. Gårdagens största behållning var annars varmkorven i termos som vi hade med oss. Varmkorv med bröd är ju det bästa man kan ha med sig som matsäck! Det får bli fler långpass framöver, för ska det vara sådär jobbigt med 4 mil, hur kommer det bli med 9 mil? Hoppas bara snön behagar ligga kvar. Det kändes lite milt ute idag. Tjejdagen i skidspåren avslutades med en tjejkväll, mycket trevligt!

Hejsan.

Det blev lite längdåkning igår (onsdag) också. Johan, Martin och jag åkte efter jobbet till Sya. Jag åkte ca 1,5 mil och provade att skjuta ifrån med fötterna och diagonala lite (vilket jag har undvikit i en och en halv vecka nu för att skona fotlederna). Jag var väldigt nervös över hur fotlederna skulle reagera och Johan fick tjata lite på mig innan jag testade. Idag känner jag INGET i dem och är överlycklig.

Ikväll blir det lite ridning i Valltorp, det ser jag fram emot. Imorgon blir det längdåkning igen och på lördag var det tänkt att Anna, Emma och så jag skulle ta en heldag och åka i Sya. Dock så hörde jag i bastun igår (Ja, det var jätteskönt) att DM ska hållas i Sya på lördag. Så det blir träning söndag för mig iaf. 

                                                           
Här nedan kan ni se hästen som jag ska rida (bilden hämtad från walltorp.com)
                                                      

Tjollahopp

Hejsan,

Sedan första spåret togs fram i Sya under luciahelgen har vi (Johan och jag) tillbringat en hel del tid där. Vi har dels haft en träningshelg där Karin och Erik (gamla studentvänner till oss som som ska göra tjejvasan och vasaloppet) var med. Under den helgen körde jag 7 skakiga mil.

Under Jul och nyår har det sammanlagt blivit 20 mil som jag har åkt. Jag åker till och med skidor under natten när jag sover nu för tiden anger en säker källa (Johan har fått känna på en och annan arm som stakar:).

Som vanligt (känns det som) när jag tränar något en längre tid säger kroppen ifrån. Mina fotleder gör ont och är svullna. Så fort jag försöker åka med frånskjut och spänna fotleden så svullnar de igen. Därför har jag tagit det lugnt den senaste veckan och försöker att enbart staka när jag åker. I onsdags stakade jag 1,8 mil vilket känns ok. Men det är frustrerande att vara tvungen att gå i sakta mak uppför backarna när alla andra flyger förbi.

Nog med självömkan, jag är jätteglad över det väder som har varit denna jul! När var det senast en vit jul. Fy på alla er som klagar. Nästa år kanske det inte blir någon snö alls.

Julafton åkte Johan, Gustav och Ellinor (mina kusiner) och jag pulka efter fyrhjulingen. Nostalgi för mig, det var upp emot 16 år sedan jag gjorde det sist. Härlig känsla att få leka av sig lite.

Vi har åkt ganska mycket tillsammans med Carro och Stefan som vi ska åka upp till Sälen med sista helgen i jan. Det ska bli jättemysigt och vi hade en trevlig planeringskväll trettondagsafton.

Imorgon ska vi iväg till Sya igen. Jag ska staka så långt jag kan på tre timmar. Vi får se hur långt det blir. En positiv grej med stakningen är att jag tränar mina armmuskler väldigt mycket och vad jag hört så är största delen stakning under Vasaloppet. Det kan bara bli bra helt enkelt.

Snöiga hälsningar