Nu gäller det! (Bettan)

Hejsan,

Det som först såg ut som att bli en Johansson tävling har nu blivit ett race som allihop ska åka. Anna, Emma, Karin, Erik, Martin, Johan och jag. Det ska bli så roligt och jag har sådana fjärilar i magen. Efter söndag för vi reda på vilket startled vi hamnar i!!!

Efter att under början av veckan ha svält kroppen på kolhydrater har jag insett hur viktigt det är att äta allsidigt när man tränar. Jag har aldrig varit så sliten tidigare. I tisdags då jag red två hästar gick det inget bra alls eller i början gick det ltie bra men sedan orkade kroppen inte och jag fick mjölksyra snabbt. I onsdags då vi skulle träna ur oss de sista kolhydraterna i kroppen räckte det med en mil för att jag skulle vara helt död.

När vi åkte hemifrån under eftermiddagen, för att valla skidor och åka senare på onsdagskvällen, slängde jag en bläng på termometern, såg att det var härliga -3 grader celsius och valde därför för första gången att inte ha några underställsbyxor under mina träningsbyxor. När vi kom fram till Sya gick vi in i vallaboden och efter två timmar där började det kännas lite kyligt. När vi gick ut hade temperaturen sjunkit till -13 grader! Det gick dock bättre än jag först trodde och frös inget alls. Inte undra på att jag ofta svettas, nästa gång ska jag ta entröja mindre än vad jag tror jag behöver. 

Förväntansfulla med nyvallade och fina skidor vill man ju prova glidet och det första som händer när jag skulle ta första stak-taget är att jag druttar på näsan. Detta innebär att jag har lagt fästvallan för långt fram. Jag körde ett tag ändå men insåg till sist att om jag skulle glida något bra behövde jag ta bort lite. Vilket jag gjorde. Självklart blev det bakhalt istället så att jag inte fick något fäste, på söndag morgon lägga fästvallan så den börjar någonstans mittemellan. Får inte glömma det bara.

                                                            

Jag är faktiskt lite nervös inför söndag och uttryckte det i bastun efter träningen. Gubbarna där såg förvånade ut och undrade varför. "Det är ju bara att åka." Säger de med stålnerver ja! Den mentala bilden jag har av mig under tävlingen är att jag halkandes tar mig uppför backarna och alla runt ikring flyger förbi och klarar det galant. Jag behöver jobba på min mentala förberedelse. Det har alltid varit min svaga sida.

Nu åter till kolhydratsuppladdningen. På onsdagkväll efter träningen var det då åter dags att proppa i sig kolhydrater. Jag har aldrig varit så sugen på pasta som den kvällen och det blev min favorit, pasta med vit-sås. Dock har jag blivit lite skadad av tränandet så jag hade i spenat också =).

 Sedan torsdag morgon har jag ökat mitt ätande. Det har blivit gröt till frukost (stort lass), macka och kolhydratdrink till förmiddagsfikat, mycket mat till lunch (pasta såklart), macka och kolhydratdrink till eftermiddagsfikat, stor portion pasta till middag och en extra macka eller pasta innan jag går och lägger mig. Oj, vad mycket jag äter. Nu när jag läser det jag räknat upp ser det ut som om jag kommer att rulla fram på söndag. Vi får se.

Sedan i onsdags har jag inte tränat något och kommer inte att göra det innan söndag. Ikväll ska jag ta det lite lugnt och imorgon kommer Karin och Gunnar förbi på fika under kvällen. Resterande del av dagen ska jag ägna mig åt....Just det ÄTA!
Håll tummarna för oss alla som ska åka i Sya på söndag.

//Bettan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0