Tre tjejer och en klassiker

Då så, dags för en liten uppdatering.

Anna och jag har varit i sya hela fyra gånger under jul och och nyår, tillsammans ska tilläggas, Anna har varit där någon mer gång, den hurtbullen.

Första gången blev det 1,4 mil med gångsvårigheter som följd för min del.
Andra gången 1,2  mil kanske, inte så mycket träningsvärk.
Tredje gången, på nyårsafton, 1,6 mil. Emma gjorde sin första omkörning, =)!
Fjärde gången, igår, hela 2,0 mil och Anna och jag va mycket nöjda med vår insats, dock jäkligt dåligt glid, slet som djur för att komma framåt.

Glid och fäste har det varit lite olika med alla gångerna, vet inte riktigt vad som styr... nysnö, för kallt, ork, teknik...

Riktigt tråkigt skrivet det här. Vi tar några bilder på det för att "liva upp"....

Ja det var ju ett tag sedan förra inlägget av mig. Har haft en bloggpaus, kände att bloggen åt upp mig, att den blev ett monster, att  jag inte kunde kontrollera hur många inlägg och vad jag skrev....

Men nu är jag alltså tillbaka, till mångas stora förtjusning!

Varför dags att blogga nu då? Jo jag har nämligen tagit mina första stavtag inför det niomilalopp som står för dörren.

Släpade hem mina skidor, stavar och pjäxor genom centralen i stockholm, förbi och ibland på alla stressade stockholmare, till bussen och hem till Himmelsby.

Så, då juldagsmorgon glimmade for Anna och jag, med häst och släde..nej jag menar saab...till Sya skidstadion för att åka skidor. 

Det fanns ett 3,5 km spår att kava på. Jag hade vallat grundligt i dagarna två, dock med fel valla eftersom det vände över nollan och blev plusgrader. Jag vallade med valla anpassat för -3--10 i snö, när det var +1-+4 och snö i Sya. Utöver detta hade jag noll teknik i bagaget.

Med dessa förutsättningar tog jag mina första stapplande stavtag i spåret;
*Inget glid
*Inget fäste
*Ingen teknik

Första varvet var jag inte helt nöjd med kan man säga, plus dock att jag inte vurpade! Varm i kläderna svepte jag en halvliter av det vatten jag fyllt upp i den 1,5 liters tömda julmusten från igår. Av med en tröja och med ett konstaterande att 3 varv får räcka idag, åkte jag ut på det andra varvet. Då hade troligen vallan försvunnit något, bättre fäste, mer glid och aningens bättre teknik (eller brist på rädsla för att dra omkull?) så var jag snart runt det varvet också!
Så när jag såg Anna stå och huttrande väntandes på mig vid mål sa jag glad i hågen att "nej du Anna, vi tar väl fyra varv ändå, det här går ju bra?

Varv tre och fyra gick sämre och sämre, och de tekniktips som Coach-Anna gett mig låg väldigt långt bak i huvudet. Snor rann som en elva under näsan och de jag mötte log irriterande uppmuntrande åt mig. "Jag vet att jag inte kan, glo inte så jävla mycket"...sa jag naturligtvis inte utan log tappert tillbaka.

Kom iallafall i mål och åkte hem, duschade, åt och gick och la mig....nu känner jag mig härligt mosig i ansiktet, något stel i axlar och ben...

Utgång på det kanske?

Väl mött (eller?) i skidbacken,

Yours truly
E. M. E. Gustafsson

Hej!

Ska bara meddela att i helgen åkte jag åtminstone 12 km på jättelång tid i Syaspåren. Tekniken är lite sisådär än och det var sjukt jobbigt. Jag förstår om folk bakom mig får sig ett gott skratt när de ser mig försöka ta sig upp för en backe, å herre, det är stavar och skidor som sprätter helt okontrollerat åt alla håll. Jag blev omåkt av alla utom en stackars sate. Ojojoj vad jobbigt den mannen såg ut att ha det, bakhalt var bara förnamnet. Jag tror inte ens han hade valla på sina skidor. Tydligen tyckte han att jag såg ut som en expert där i spåret för han kom fram och frågade mig om några saker. Det var smickrande i och för sig men jag fick hänvisa honom vidare till kunnigare personer.

För min del blir det att fortsätta slipa på tekniken och nöta vidare i spåren. Jag har trots allt ca 47 träningsmil kvar och jag ska försöka åka mycket nu på jullovet.

Idag var det måndag igen och dagen gick i sportens tecken. Det var "Utmaningen" på jobbet, en tävling mellan alla program på skolan i diverse olika idrottsgrenar. Det var riktigt underhållande att titta på. Imorgon är det skolavslutning och därmed sista arbetsdagen innan jul. Det ska bli så gött med lite ledighet.

Ha det gött!

...när får vi höra om er fantastiska träningshelg så vi andra blir vansinnigt avundsjuka=)?

Hej och hallå!

Idag var det premiär med skidorna i Sya! Klubben hade fixat en ca 500 m lång konstsnöslinga. Jag, Bettan och Johan var där och tog våra första graciösa stavtag för vintern. Vissa av oss gjorde några vurpor men inte jag. Jag hade istället andra problem, såsom att ta sig upp för den enorma backen med en lutning på cirka en halv grad. Där stod jag som Bambi på hal is och åkte snarare bakåt än framåt. Jag skyller på skidorna (vem det var som vallade behöver vi ju inte diskutera ...).

Jag åkte ca 6-7 km på 1,25 h så jag har runt 49,4 träningsmil kvar innan Vasaloppsformen är på topp. Det är bara att hoppas på att kylan hänger i så det finns spår. Tyvärr glömde jag ta kort men nästa gång kanske jag kan fixa bildbevis. Så länge bjuder jag på ett vallakort. Hepp på er!

De senaste två veckorna har latmasken varit framme och vi har mest inte gjort något alls. I söndags pallrade vi oss dock till Sya och tränade med dem på deras långpass . Jag har haft ont i knät igen så jag tog med mig mina stavar och gick i backar under en timme. Mina skinkor fick sig en riktig genomfkörare för jag hade väldiga problem med att gå under måndagen. 

Träning inför Vasaloppet behöver inte vara på snö. Det har vi blivit varse om under de träningar som vi varit med på hos Sya Skidklubb. Springa med stavar är jobbigt och speciellt när underlaget är halt och jävligt. Efter träningen igår såg skorna ut såhär.


Skorna får stå ut med att dränkas i duschen i princip efter varje träningspass. Gårdagens (onsdag) träning vad förövrigt sjukt jobbig. Alla tre (Anna, Johan och jag) var helt slut när vi var klara. Tränaren kör verkligen med oss vilket säkert behövs.

Johan och jag kom lite tidigt till träningen och fick tips på hur vi ska träna inför vasan. Låååååååååånga pass, minst en och en halv timme åt gången för att vänja kroppen. Inte riktigt som vi tränar nu... Det blir som mest en timme och då har vi varit väldigt duktiga. Tränaren berättade att när vi är uppe i Sälen under träningshelgen så bör vi köra ca fyra mil per dag. För att vänja kroppen som sagt. Det blir hårdträning Emma ;)!

Jag har fortfarande lite skavanker kvar sedan lidingöloppet. Jag har redan delat med mig om mitt onda knä. Men en hemlighet har jag behållit som jag nu vill gå ut med. 


Det är inte naglack. Min långtå har blånagel! Johan anser att det är kul och synar den ibland för att meddela att den snart lossnar. Jag själv är inte lika road och tycker mest att det är äckligt. Jag har aldrig tappat en nagel i hela mitt liv. Bläää.

Annars har vi tränat lite core under måndag, tisdag och idag. Imorgon (fredag) ska jag ta en långpromenad innan jag slappar framför Idol.

V ska bli kungar på att valla skidor också. På tisdag nästa vecka ska vi  bli instruerade i denna uråldriga konst då Vallkurs steg 1 ges i cykelaffären i Väderstad. Fortsättningskursen Vallkurs steg 2 kommer att ges tisdagen efter på samma plats. Jag ska försöka dokumentera lite med mobilen.

Ha't Kramar Bettan

Ja kan ni tänka er! Igår hände två ovanliga saker: Jag tränade och solen sken! Som ni vet har jag brottats med en långdragen förkylning och har inte orkat med annat än promenader och lite lättare styrketräning med gummiband på ett tag. Igår kände jag dock att det var dags att ta tag i saker och ting igen så jag begav mig till det backiga spåret och körde ca 6-7 km intensiv power walk med skidstavar. Jag är verkligen ur form men oj så härligt det var att se solen ändå! Sedan körde jag lite situps, gummiband och benböj hemma.

Hallå gott folk!

Som rubriken lyder har jag åkt på en tråkig förkylning. Det började på tisdagen för nästan 2 veckor sedan med halsont. Framåt förra helgen trodde jag i min enfald att faran var över och jag drog loss i ett eget litet aerobicpass till discomusik en kväll. Ajajaj, bakslag deleux. Sedan förra söndagen har jag istället hostat och hostat och hostat lite till. I början av veckan kunde jag knappt prata. Det var värst på natten och inte så farligt på dagen. Nu har jag dock sedan 2 dagar lagt in en högre växel i kampen mot skiten och länsat apoteket på hostmediciner. Idag känns det rätt hyfsat så jag ska till och med ge mig ut på en lugn promenad.

Således innebär detta att jag inte har tränat på nästan 2 veckor och jag har lite panik! Veckan innan jag blev förkyld  tränade jag flera långpass som kändes riktigt bra så det känns surt om det har försvunnit nu. Aja, det är ju fortfarande några månader kvar till Vasan så det är väl bara att ligga i med träningen framöver.

Tänkte berätta om min senaste träning (i söndags förmiddag) som utfördes springandes med Sya Skidklubb i en och en halv timme.

Då Anna varit där tidigare och skvallrat lite om vad de gör så kom jag dit med stavar letandes efter mina vantar som jag så klumpigt måste lagt ifrån mig efter onsdagsträningen. Min tränare (Bengt tror jag han heter) sa då när han såg mig; Du ska väl inte springa med "stavgruppen"! Nehej, tydligen inte, svarade jag. Och lade in dem i bilen igen. Bengan tyckte att jag skulle springa med några andra i skogen, de skulle ta det lugnt. Ok tänkte jag springa lite i spåret är väl inte så farligt, knäet har ju klarat sig ett tag så jag provar.
Uppvärmningen sker som sagt i spåret och jag är glad och nöjd. Sedan delar vi upp oss i de grupper som vi ska träna tillsammans med. Vi är ca elva stycken i min grupp (inklusive Johan).
När vi börjar springer "ledarhunden" rakt in i skogen! Alla vi andra sätter efter och som en lång orm ringlar vi efter ettan inne i skogen. Jag har aldrig varit så vilse som då och om fötterna framför mig försvunnit hade jag inte hittat hem. Jag var så koncentrerad på att inte ramla att tiden gick snabbt och även om pulsen i princip skenade hela tiden så klarade jag av att springa hela tiden och inte gena någon gång. 

Knäet pajade förstås och nu får jag ta det lugnt med springandet igen ett tag. Vi får se om jag åker till Sya imorgon onsdag. Men ikväll blir det core-träning igen kombinerat med att vi lägger in programmen på vår nya dator som vi "byggde" igår.
                                                

Vi har Batman som vakar inne i datorn så jag känner mig trygg med att den kommer att hålla många långa år.

                                     

Vad gäller vantarna så hittade jag dom i "fel" jacka efter träningen hemma i lägenheten...

Virriga kramar Bettan

Även om det har verkat som så under de senaste veckorna.

Träningen går sin gilla gång och mitt veckoschema har sett ut ungefär som följer:

Måndag: Backträning 40 min /vila beroende på vad jag gjorde på söndagen.
Tisdag: Ridning, 1h 
Onsdag: Backträning i Sya, 1,5 h 
Torsdag: Vila
Fredag: Träning i gymmet på jobbet (typ core, armar och liknande), 1 h
Lördag: Stakning med inlines, 2h
Söndag: Stakning med inlines, backträning eller joggning 1 h (jag ska med start söndag åka och konditionsträna i Sya framöver 2h)

Detta schema kommer jag nog att följa ett tag framöver och hoppas på att bli starkare.

Hoppas att det går bra för er andra
Hej hopp från mig!

Så är det faktiskt. Det måste vara de indianhopp med stavar i uppförsbackar som vi har börjat med. I onsdags (14e okt) var vi återigen i Sya och sprang i backar. Eftersom jag inte varit ute en enda gång sedan veckan innan kan jag inte säga att jag förbättrade mig något. Kondisen måste jag verkligen ta tag i och köra styrketräning behöver jag med. Jag var helt död i armarna efter att ha sprungit uppför och nedför den så kallade Eva-backen i en timme. Efter träningens slut gick vi och provade lite Sya-kläder för att kolla vad man skulle ha för något. Det slutade med att vi köpte hela dressen (Mössa, vindtät jacka, och byxor) allt i Sya-style. Nu kommer vi alltså inom kort att matcha varandra ute i spåret! 
                                                           

I fredags kl 06:00 gick Johan och jag upp och tränade på jobbet (vi har ett litet gym där) i ca 45 min. Jag trivdes som fisken i vattnet och kommer att göra om det. Vi får se om jag får med mig Johan igen. Han gick runt som en zombie hela dagen och klagade på att han skulle dö så trött var han. Vi tränade lite kondition och sedan armar, triceps, mage och musklerna runt knät. Jag har lite ont i vänsterknät sedan Lidingöloppet och ska nu försöka stärka upp musklerna där så att jag inte belastar det så mycket.

Fredag eftermiddag for vi upp till metropolen Hallstavik för att hälsa på vår vän Elin och hennes sambo Ronny. Det blev en mysig helg med en resa till Åland tur och retur inklusive väldigt god mat (det tar bara ca två timmar till Åland från Grisslehamn).

Då igår kväll (söndag) var vi ute i Lambohovs-spåret med stavarna. Vi varvade gång med sprätt och sprint (indianhopp med stavar) i backarna som vi tog minst två gånger varje gång vi sprang förbi en. Resultatet...träningsvärk i rumpan, mellan skulderbladen och armarna. 
Efter att vi tagit det lugnt i närmre tre veckor känns det skönt att börja träna ordentligt igen. Jag blir så mycket gladare när jag varit ute och pressat mig lite. 

Idag börjar en ny vecka med nya spännande utmaningar och jag ska äntligen rida igen imorgon! Sist jag red var i mars. 
Svejs 

Tjaba, tjena, hallå!

Idag orkade jag inte gå upp tidigt och åka till Sya till 9.30 eftersom jag jobbade igår. Det var den årliga gymnasiemässan som stod på schemat och jag gick upp tidigt för att ägna halva dagen åt att göra reklam och visa upp skolans lokaler för nyfikna ungdomar och föräldrar. Men men, bara för att jag inte orkade gå upp tidigt idag så låg jag inte på latsidan. Jag körde min egna söndagsträning i backiga spåret. Först gick jag ca 5 km med stavar och sprang uppför alla backar så som jag lärde mig i onsdags. Efter det joggade jag ca 2,5 km till utan stavar. Det är jobbigt att köra med stavarna kan jag meddela så det är bäst att lägga på ett kol med stavträningen. Tyvärr kände jag av mina knän lite när jag joggade utan stavar. Jag är antagligen inte fullt återställd från Lidingö så fokus får ligga på träning av överkroppen och promenader/stavgång ett litet tag till. Förhoppningsvis försvinner inte all kondition =)

När jag tränat klart åkte jag hem och lagade till en riktig söndasmiddag bestående av grillad kycklingfilé, ris, dragonsås och kokt broccoli. Sedan svängde jag även ihop en sådan här smarrig äppelkaka och som ni kan se blev det en stor bit till efterrätt...

För er som önskar lite mer information än man egentligen vill ha så kan jag meddela att jag måste springa på toa, drack ju kaffe till kakan förut. Hepp!

Skulle bara meddela att jag smygtränar här hemma med gummiband så nästa skidträning kanske jag ökat min koordinationsförmåga från 0 till 1-2 sisådär på en skala från 1 till 10 =)=)

Puss

I onsdagskväll stod Anna, Annas mamma, Annas syster och jag redo inför den första riktiga träningsrundan till Vasaloppet. Vi var i Sya Skidklubb med ett 30-tal andra entusiater. Bland ett tjugotal andra nybörjare som skulle öva teknik i backe. Vilket vi också gjorde, det blev gå, "sprätta" och "sprinta" (gå, gå lite snabbare med svung och springa, med stavar hela tiden så klart) uppför backen .
Tränaren instruerade tekniken och hur långa stavarna skulle vara. Då insåg jag att mina var en decimeter för långa (jag har använt dem till inlinesen) och bestämde mig för att köpa nya så snabbt som möjligt.
Det blev en och en halv timmes träning både styrka och kondition. Avslutande hade vi styrketräning med gummiband. Anna lyckades galant när vi tränade stakning fritt men när vi använde oss av gummibanden blev det en annan version :). Mycket underhållande.

Igår skulle jag då köpa stavar och Intersport blev offret då jag har bra erfarenheter från det tidigare. Grabben som expiderade mig berättade efter att han hämtat några stavar att han inte brytt sig om att ta med de billiga för de dyra är bättre... Jag frågade varför på frågan och han svarade att det är så. Efter lite klämmande och kännande (på  staven) sa han att han kunde rekommendera de två dyrare alternativen (900:- och 1000:-) för de för 700:- var inte lik bra. Jag frågar igen varför, då de för 900:- och 700:- var av samma märke och hette likadant. Han svarar att det är så igen och säger att det är olika material och börjar böja på dem för att visa skillnaden (som jag självklart inte såg). Efter lite övervägande (jag valde ändå att lita lite på honom) frågade jag vad han kunde göra på priset på de för 900:-. Han sprang iväg och kom tillbaka och utan att se mig i ögonen säger han:
"Vi har för dåliga marginaler på den här staven så vi kan inte sänka priset."

Eller hur! de har ju sjuka marginaler men jag blev inte upprörd utan bestämde mig för de som kostade 700:-. Precis när jag bestämt mig kom det ytterliggare en kille och frågade hur det gick och när den förste berättade att jag valde mellan de för 900:- och 700:- sa den andre:
"De för 900:- kan vi sänka till 700:- för dig."

Helt plötsligt hade han trollat bort 200:- på den icke existerande marginalen... Undra om han tog det på sin lön. Därefter berättade han att de två jag valde mellan var exakt samma men från olika säsonger. Jag tog ändå stavarna som hade ursprungspris 700:- (hade kostat 900:- förra året) för de passar mina skidor bättre . Jag är ju ändå tjej.
-Min lärdom av detta är att helt enkelt fråga den som expiderar om de har någon kunskap om ämnet annars kan de hämta någon annan.

Hejsvejs

Jag tycker att de andra  har sammafattat loppet riktigt bra och det enda jag har att tillägga är att det var ganska segt de sista 5 km annars så var det mitt knä som gjorde att jag inte kunde springa så bra. Det har varit en haltande Bettan som har tagit sig fram tiden efter Lidingöloppet. Därför har jag också inte tränat någonting alls vilket har varit skönt och nu börjar jag att bli laddad inför nästa grej. Ikväll ska vi alltså iväg till Sya Skidklubb och träna lite teknik. Ska bli kul att påbörja nästa gren nu.

Vi måste ju visa lite smickrande bilder från loppet. Tyvärr så fanns det inte någon bild på Johan.

                                                       
                                                             Anna under loppet

                              
                                                   Emma och Bettan precis vid målgången

Vi ser alla ut att trivs som fiskarna i vattnet...

Det här är faktiskt ett lopp som jag kan tänka mig att göra om. Men då måste jag träna lite mer...

Tjollahopp

Jaja, så är det!
Som Anna redan berättat tog vi oss i mål alla tre, vilket känns riktigt bra. Som beräknat kom jag på en fin bronsplats men då jag inte ser mig som en löpare, har aldrig varit och kommer aldrig bli, är jag nöjd med min insats. Jag upplevde inte att det var trångt eller så. Kunde springa på i mitt egna tempo mest hela tiden. Sprang iaf den 1,5 första milen, sedan blev det mycket powerwalk i uppförsbackarna, känns som att det gick fortare än att "springa" i dom. Sprang faktiskt i nästan 4 timmar, vilket är sjuk egentligen. Men som med mycket annat är det en inställningsfråga, och de 4 timmarna kändes kanske som 2.
Jag har inte så mycket att säga mer om loppet, ganska händelsefattigt för min del. Det mest häpnadsväckande var väl när en gubbe runt 70 stannade ca 2 meter från spåret och drar ned byxorna och sätter sig på huk, vad som hände sedan vet jag inte, och tur är väl det, jag sprang vidare...

Sammanfattningsvis var det inget fel på flåset, det var bara framsida lår och ljumskarna som hindrade mig från att springa på mer än vad jag gjorde. Känslan de sista 500 m på upploppet när folk stod upp och hejade var riktigt rörande, åhhh så skönt att jag klarade det!!

Hejsan!

Ojojoj vilken helg! Jag, Bettan och Johan åkte upp till Stockholm i fredags. Resan gick relativt smärtfritt. Vi åkte i varsina bilar eftersom Bettan och Johan skulle vidare på bröllop efter loppet. Mitt uppdrag var att vara vägvisare inne i stan vilket jag naturligtvis lyckades glömma bort efter 2 sekunder. I ett rödljus brände jag på medan Bettan och Johan blev kvar. Ajajaj, nåväl, jag låg i krypfart och spanade i backspegeln och till slut såg jag dem. Men missödena var inte slut än. Tydligen körde jag fortfarande för fort för i nästa rödljus hade de försvunnit igen! Förvirringen på Södermalms gator var total och en intensiv telefonkontakt inleddes. Nu var vi nästan framme hos Emma och Robban och mitt inne i bostadsområdet, så på vilken gata hade de svängt in?! Jag som var så bombsäker på att de sett mig. Efter några minuter fann vi åter varandra och då började parkeringsjakten. Eftersom det är gratisparkering utmed gatorna hade varenda stockholmare/stockholmsbesökare bestämt sig för att just denna helg ta bilen in i stan. Därför fick vi, nu när vi äntligen hittat fram med båda bilarna, åka tillbaka och ställa oss på den sunkiga hamnparkeringen. Där finns det råttor, jag såg en stor äcklig sak springa in under en bil. Jag avskyr råttor så hela vägen hem sedan så satt jag och oroade mig för att det kunde ha krypit in en i kofferten...

Väl framme i Stockholm så laddade vi upp med pasta och tidig kväll. Dagen D så gick vi upp runt 8.30-9 och alla utom jag käkade gröt (blä, det äter jag bara i nödfall). Sedan fixade vi iordning allt med kläder, mp3s, energitabletter och snorpapper. Såhär såg vi ut när vi var pigga och fräscha:

Väl ute på Lidingö började nervositeten komma. Skulle vi klara det? Ja självklart gjorde vi det =). Bettan och Johan startade 20 minuter före mig och Emma. Vad jag vet gick det bra för dem. Bettan fick lite ont i knät och ramlade en gång men annars gjorde de lysande insatser. De var snabbt iväg efter loppet eftersom de skulle iväg och jag hann inte träffa dem. Emma gjorde också ett kanonlopp men ni kanske får läsa en lite mer detaljerad recension av de båda andra damernas lopp senare.

Vad gäller mitt lopp så gick det över lag bra. Jag tyckte det gick lite väl sakta i början med 8 min/km men sådhär i efterhan var det kanske bra att det inte gick så fort. Min plan var att försöka springa 6 min/km. Ibörjan var det dock så mycket folk att man fick försöka flyta med i tempot som var. Efter några kilometer kunde jag öka farten och tog in några sekunder av den förlorade tiden. Allt gick väldigt bra fram till att det var ca 6 km kvar. Då började jag på allvar känna av knäna och det var en pina att ta sig nerför backar. Flåset var det dock inget fel. Jag ville verkligen jogga på men fick ibland ge mig och gå en bit när det blev outhärdligt. Jag antar att jag inte är härdad ordentligt än eftersom det här var första gången jag sprang 3 mil. Tiden rann iväg på slutet men jag är nöjd ändå.

Våra tider blev följande:
Johan 2.55.58
Anna 3.18.05
Bettan 3.22.36
Emma 3.46.25

Såhär nöjda var Emma och jag efter loppet:

Nu är det snart dags att dra igång med vasaloppsträningen men först blir det nog några dagars vila till!

Hej hopp!

...har jag sprungit idag. Någon som är imponerad?