Tjena tjena! (Anna)
Den här veckan har annars varit ganska händelserik. I måndags stod jag upp för min yrkeskår och gick på fackmöte och åt tacos. Don't touch my arbetstid som en kollega sa!
I tisdags ombokade jag mitt tidiga spinningpass till den senare milen för att besöka chokladhimlen Cloetta. Mums!
Igår blev jag av med både pengar och hår. Det fanns massor av billiga grejer i affärerna, jeans och skor för 200 kr st! Nästan så man gick bananas i butikerna =). Jag skulle tro att det är första gången som jag publicerar en fräsch bild på mig här så ni kan få en smygtitt på min nya frilla. Inga träningskläder och ingen svett i pannan så långt ögat kan nå. Men ni kan vara lugna snart kommer cykelbilderna och ordningen blir återställd.
Ha det!
Allrum heter det av en anledning (Bettan)
Så här såg det ut när vi kom hem från träningshelgen sista helgen i januari.

Vad ska man säga? Suck...
Cykel= Check (Emma)
Fråga till Betan: Ska man köpa en sån där "trainer", använder du den?
Annars har jag dragit igång med spinning igen, två pass förra veckan och två denna, helt ok!







Vuxenpoängen ramlar in (Bettan)
Så här fin är den

Efter mycket velande fram och tillbaka om vilken sort och hur gammal bil vi ska köpa blev det till slut en Opel Astra kombi -07. Jag är mycket nöjd med min övertalningsförmåga i och med att Johan från allra första början pratade om att köpa en bil helst SAAB från början av 90-talet.
Annars har jag cyklat i ca 40 minuter idag. Inga mer tappade saker och svullnaden har sjunkit i foten så jag känner inget längre. Foten är bara lite blå.
Igår var vi ju med Carro och Stefan på "modell för en dag". Carro och Stefan blev jättefina på ett antal kort medan Johan och jag inte fastnade riktigt. Det var en rolig upplevelse att få stå framför kameran och kul att kunna ge det i bröllopspresent till dem.
På kvällen drog vi iväg på After Ski i Sya och buggade till vi stupade. Johan och jag sänkte medelåldern med sisådär 30 år. Jag tycker att det är så kul och ler så jag får ont i kinderna när jag buggar. Vi måste göra det oftare. På middagen satt jag bredvid en veterangubbe som åkt Vasaloppet 40 gånger, mittemot en som åkt 20 och en som åkt 11 gånger!!! Det är något att sträva efter tjejer.
Kram på er
KlantBettan
Även om man inte kan tro det (eller hur Karin;) så kan jag vara riktigt klantig ibland. Igår kväll efter att jag cyklat en timme framför Waterworld (med Kevin Costner) gick jag ner till soprummet för att slänga lite kartonger, sopor och glas. När jag skulle slänga en glasflaska fick jag inte upp locket riktigt och tappade flaskan. Det är cementgolv i soprummet så jag inser snabbt att om flaskan åker i golvet går den sönder. Därför sträcker jag fram foten för att ta emot flaskan som en fotboll och dämpa fallet innan den damp ner i golvet. Tyvärr var kanten först ner och jag var barfota i mina vårskor som är öppna upptill. Det gjorde riktigt ont och jag haltade lite efteråt. Dock så konstaterade jag förnöjt att flaskan inte gick sönder. Inatt när jag vaknade av att foten gjorde så helvetiskt ont ångrade jag mig dock. Jag smörjde foten med Voltaren och gick upp för att gå på toa. Jag kunde inte stödja på foten men tänkte att den härdas snart så jag stretade på. När jag kom tillbaka till sängen blev jag illamående och det började svartna för ögonen och jag kunde inte fokusera. Så jag slängde mig i sängen och väckte Johan som hämtade en soffkudde för att lägga foten i högläge. Trots detta blev det inte mycket sömn inatt och den slutade knaprandes på värktabletter i soffan framför tvn .
Idag har jag också ont och foten är lite svullen även om den är bättre. Men cykelträningen som jag tänk göra i helgen får jag skjuta på. Får se när jag kan stödja ordentligt på foten igen. Nu hoppar jag runt som om den vore amputerad.
Dessutom ska vi vara "modeller för en dag" idag och då vill jag komma i mina högklackade skor. Vi får se hur mycket jag fixar att pina kroppen. Vi ska bli hämtade med limousine framför Centralstationen i Linköping, bli sminkade och fotade av modellfotograferna.se! Vi har bjudit med Carro och Stefan på detta jippo som bröllopspresent. Det ska bli spännande.
Hej hopp
Statement (Anna)
Jag vill bara göra ett uttalande: Jag har skaffat gymkort och gått på spinning idag! Jag följde med en kollega till ett gym där man kunde köpa ett 15-kort för inga pengar alls. Ibland är det bra att jobba kommunalt =). Ett 15-kort borde räcka precis lagom att köra slut på tills snön och isen försvinner.
Själva passet var svettigt värre. Då ska vi ha i åtanke att jag gick på ett nivå 1-pass, det vill säga det minst jobbiga passet. Jag kommer förmodligen att svettas ut en mindre flod på nivå 2 och 3 passen. Det blir fint! Annars har jag även varit ute och sprungit intervaller i tisdags. Det är dags att jobba upp konditionen nu. Körde uppvärmning ca 10 minuter sedan intervaller där jag sprang fullt i 1 min och joggade ca 3 min i 35 minuter. Läste efteråt att det är bättre att köra långa intervaller på 4x4 min om man vill förbättra sin kondition så jag ska prova att öka upp pulshöjaren nästa gång.
Nu ska jag slänga mig över lite lektionsförberedelser och rättningsarbete. Yihaa!!
3 down 1 to go!!! (Emma)
Dagens tid: 10:38:42
Dagens placering: 1295 av 1620 (damer)
Dagens väder: När vi kom till startområdet på söndag morgon var det lite bistert, -13 grader. Då var jag glad över alla överdragskläder som mamma skickat med (jag vet, jag är 27 år...). När sen startskottet gick hade det blivit varmare, perfekt skulle jag säga, kanske -7. Under dagen blev ännu varmare, solen sken bitvis och vid Evertsberg var det nog uppe och vände över nollan ett tag. Men , vilket superväder!
Dagens vidrigaste: Toaletterna vid start. Jag skojar inte. Vi i 10:e startled fick inte sådan lyx att få gå på bajamaja. Nej, en skokartong var vad vi fick göra våra behov i. En cirak 40x40x40 stor kartong, som redan var överfull.... Så det var bara att ta ett fast grepp i dörrhandtaget och luta sig bakåt och ta i!! Haha
Dagens omkörning: ALLA andra som körde om mig och Anna de första 700 metrarna. Vi tyckte vi stod ganska bra till i vårt tionde startled. Men när vi kom fram till den första backen och de tog stop tittade jag bakåt och insåg att vi typ var sist. Det var bara att gilla läget och snällt stå kvar och vänta i kön, nu kunde det bara bli bättre!
Dagens fäste: Mitt! Det var som att ha stighud under skidorna. När andra saxade uppför backen var det jag som glatt sprang om i vänsterspåren, underbart! Sen kanske jag inte hade det bästa glidet, men jag är iaf nöjd med fästet, och det är iofs tur för vallagubben, som skulle ha 600 bagis för vallning.
Dagens bästa langning: Gästrike Service. Sundbybergs sk hade någon överenskomelse med dessa och de stod utplacerade på det allra bästa ställena. Ungefär mitt emellan varje vanlig depå. Mot slutet matades jag av gamla skäggiga gubbar med både ättiksgurka, köttbullar och öl. Det var bara att tugga och svälja!
Dagens rysning: Målgången! När jag gled förbi klockstapel och passerade mållinjen, världsklass!
Jahopp mina vänner! We nailed it! Så jäkla bra vi är! Nu ska vi börja cykla också. Två bokade spinningpass nästa vecka. Sen var det det där med cykel också, men det är väl ingen brådska än, isen ligger ju kvar än ett tag!
Haha (Anna)
Om man känner för att lägga i en extra växel i soffpotatisracet så bidrar jag med ett smarrigt recept på chokladmousse som jag hittade på dn.se. Det bästa är att det inte är grädde i så man kan äta nästa hur mycket som helst utan att må illa. Väl tilltagna portioner är det också. Eventuellt kan man minska chokladmängden något om man inte vill ha så stark chokladsmak.
Foto: Beatrice Lundborg www.dn.se
För 4 porttioner
200 g mörk choklad
6 äggvitor
2 msk strösocker
Smält chokladen. Vispa äggvitorna, tillsätt sockret när de börjar hårdna och fortsätt vispa till ett hårt skum. Vänd ner skummet i chokladen och rör med en slev till en fluffig och jämn smet. Häll upp i portionsskålar och låt stå kallt i ca 30-60 min.
Ha det gott med er!
Very well cykelställ (Bettan)
Efter att vintern hållt i sig ända fram till Vasaloppet i söndags kändes det otroligt att vi idag sex dagar senare kunde sticka ut med våra cyklar. Vägbanan hade precis torkat och vi tog en sväng ner till Nykil i vårsolen. Härligt så länge vi låg i mitt tempo. Men så fort Johan började ta i blev det för jobbigt för mig och jag sackade. Så redan efter första träningspasset har vi insett att vi inte kan cykelträna ihop. Jag blir bara förbannad när Johan smygökar för att han tycker att jag är sölig.
Vi var iaf ute i två timmar och det känns i nacken. Imorgon ska vi köra en sväng till (hehe detta skriver jag bara för att Anna och Emma ska få tummen ur och köpa sina cyklar). Tänk dock på hur sadeln är när ni köper cykeln. Min sadel gör så att en del vitala delar somnar. Det är inte så skönt kan jag meddela.
Hej hopp
Målfoto och målgång (bettan)
Jag måste ju också publicera lite foton och filmer.

Jag i mål.

Johan i mål på 6h och ca 50 min
Jag kommer i mål 11 min 50 sek in i filmen. 2:a spåret från vänster i grön jacka.
http://svtplay.se/v/1918464/vasaloppet/17_00-18_00
9 h 11 min (Bettan)
Milen till Smågarna tog 1,5 timmar. I första långa uppförsbacken insåg jag lyckligt att jag hade bra fäste och kunde ivrigt följa den ringlande kön. Efter krönet byttes mitt lyckliga sinne mot en djupaste deprission när ALLA svischade förbi i nedförsbacken. Inge Glid från Norge hade varit framme under natten och fixat mina skidor! Vid varje staktag jag tog kände jag hur skidorna stoppade, när jag insåg att jag skulle vara så i hela nio mil blev jag helt förtvivlad. Väl framme i Smågarna tänkte jag att jag har inget att förlora och gick fram till en vallakille och frågade om han inte kunde fixa mitt glid. Han kunde bara fixa fästet på skidorna sa han men skulle göra sitt bästa. När han vände på ena skidan och skulle lägga på någon mirakelglidvalla kände han lite på skidan. Därefter tog han fram sickeln (makapären man har när man skrapar bort saker från skidan) och skrapade bort en 1 dm lång fästtejp som satt på glidzonen. Sedan var problemet med dåligt glid löst! :)
Efter det blev det högsta fart till Mångsbodarna. Solen tittade fram och livet lekte. Jag var dock lite orolig för repet och räknade klisterlappar på skidorna runt omkring (många klisterlappar=många vasalopp) för att avgöra om jag låg ok till. Jag slog följe med en kille ett tag som åkt Vasaloppet fem gånger tidigare. Han var lugn som en filbunke och sa att jag inte behövde oroa mig för snöret. Innan han stakade vidare gav han mig några tips på vägen. Detta var mycket uppskattat! Tack om du läser det här.
Innan Evertsberg stod mamma, pappa och svärmor Annika beredda med dricka, energikakor och hejarop. Det var härligt att se dem och de gav mig mer krafter. Jag drack ganska mycket hos dem och sedan också på stationen i Evertsberg. Detta medförde ytterligare ett problem som man får som tjej på Vasaloppet. Att kissa! Anna har berättat i tidigare inlägg hur lätt det var för killarna. Taktisk som jag är tänkte jag i Oxberg (tredje sista stationen) att ju längre jag håller mig och närmre mål jag kommer desto större sannolikhet är det att jag inte behöver köa för att kissa. Som ni säkert redan räknat ut var det inte så smart. Med fem kilometer kvar till Hökberg (näst sista stationen) var jag sprängfull och kände hur det skvalpade i öronen. Jag började fråga publiken (de som stod vid hus) om de bodde i närheten och kunde tänka sig att låta mig gå på toa. Alla bodde minst en kilometer bort. Tillslut såg jag en kiosk på andra sidan spåren. Där det finns en kiosk finns det en toa tänkte jag och korsade fyra spår mitt framför andra åkare, missade att stanna och ramlade in i en snövall. Jag slängde av mig skidorna framför en snäll herre som lovade att vakta mina skidor. Framme vid kiosken försökte jag trycka upp dörren. Den var låst! Då såg jag ett kioskhål och frågade killen där inne efter en toa. Han sa att det var den dörren jag tryckt på. Den är låst sa jag. Då sprang han runt och drog upp dörren. Jag hade i min panik att ta mig till en toa enbart tryckt på dörren!
Min ansträngning efter att hitta en toa betalade sig iaf. Toan var jättefin till skillnad från de andra vid stationerna och starten speciellt.
En sak som jag vill tillägga. Jag ramlade inte en enda gång (den vid toan räknas inte) under alla nio milen!
Hela loppet var en folkfest och alla som hejade var glada och de flesta åkare med. Det här är verkligen ett lopp som jag kommer att åka igen.

På lördagen var vi vid starten och hämtade ut våra nummerlappar. Så här ser starten ut utan alla ca 15 500 personer.

Jag vid mitt startled.

Johan vid sitt, obs att han startar bland degamla veteranerna:)

Dagen innan laddar vi med pasta

Vet att Anna publicerat en liknande bild men här har vi henne kl 04:30.
Vi var glada för att vi gick upp så tidigt som 04:00 när vi såg kön som ringlade sig fram till startfållorna kl 05:45. De som var ännu senare hann ju inte ens till starten i tid.
Nu är det dags att börja träna inför Vätternrundan!!! Jag känner hur det spritter i kroppen....not
Målfotot (Anna)
Då var vi i mål! (Anna)
Här sitter jag och har lite ont i axlarna. Jag har även lite ont i benen. Jag har lite ont överallt i kroppen när jag tänker efter. Nej jag har inte blivit överkörd av en ångvält, jag har bara åkt Vasaloppet. Och det är faktiskt ändå betoning på lite ont även om jag är seg i kroppen såhär två dagar efter.
Under själva loppet var det däremot ett helvete bitvis. Å herre jösses, ibland kände jag för att åka rakt ut från spåret och sätta mig på en sten och dö lite. Men sedan kom jag på att detta nog inte var en bra idé eftersom stenen förmodligen skulle vara duschad i urin från de manliga deltagarna, så jag fortsatte. Under de 11 h och 20 min som min färd i Gustav Vasas skidspår pågick hann jag reflektera många gånger över hur praktiskt och bra det måste vara med en snorre. Man kan liksom bara stanna till i kanten och vattna på lite. Det blir ju lite bökigare som tjej...Emma kommer reflektera lite mer över detta med toaletterna under loppet i sitt inlägg.
Efter att ha åkt lite mer än hälften av loppet piggnade jag till efter att ha tryckt i mig lite extra bulle, buljong, blåbärssoppa och sportdryck i Evertsberg. Förutom kontrollerna kunde man bli matad med diverse annat under färden. Jag fick ex apelsin, saft, kexchoklad och dextrosol av glada åskådare och till slut lyckades jag ta mig i mål.
Jag har inte så många kort men här kommer några:

Väskinlämning runt kl 06.00. Notera min läckra toppluva =)

Foto: ULF PALM/SCANPIX, www.svd.se
Jag hade inga egna bilder från starten men efter två timmar letande hittade jag ändå en hyfsat bra bild på Svenska dagbladets hemsida där man åtminstone får en uppfattning om hur mycket folk det var i första backen. Långt där borta längst ner i bild befann jag mig med ca 15 500 åkare framför mig. Den första milen tog 2 h...
Här kan man se min målgång ca 18 minuter in i videon. Jag åker i spåret längst till höger och har en grön jacka på mig:
http://svtplay.se/v/1918486/vasaloppet/19_00-20_00?sb,p129182,1,f,-1

Sedan hade vi även ett litet serviceteam bestående av några föräldrar med oss. De körde runt på oss och hjälpte till med allt möjligt och det tackar vi så jättemycket för!! Här står Bettans mamma, Cajsa, tillsammans med Emma.

Bettans pappa, Erik, och Bettan

Johans mamma, Annika, och Johan

Martin
Ha det gott!
Shiiiiiit!!!! (Emma)
Nu är det ingen återvändo! Så jäkla kul det ska bli!! Men är sjukt nervös. Känns som att man kommer känna gansla tidigt hur det kommer gå, beroende på fäste och glid... Anna och jag åkte i Sya förra lördagen. Redan efter 300 m kände jag för att åka hem och krypa ner under täcket igen. Hade vallat med "rätt" valla, trots detta inget fäste. Stod och gled fram och tillbaka på samma ställe, helt sjukt. Men så kom anna som en räddande ängel med lite vax som vi drog på hela fästytan, då gick det lite bättre. Men det blev bara 1,5 mil ,sen gav vi upp.
Så om Gud vill väl, temperaturen ligger på - 5, jag är frisk, och har bra glid och fäste så kan det här nog gå vägen...
Men jag vetefan med Betans packlista....den är ju hur lång som helst. Jag har iaf fixat ett par extra vantar att byta till under loppet, det är väl ungefär det jag har fixat. Ska man ha termobyxor innan start? Det har inte jag...Mammas kanske jag kan ta...En till bra mössa har jag inte heller....Extra skor,måste man ha det, funkar det inte med pjäxorna...Ska man ha nån dricka med sig, eller räcker det med det som langas. Tuggtabletter, vad är det? Sen det där med ljummet kaffe och cocacola, det verkar ju sjukt vidrigt! Det ska inte jag ha.
Om Nisse kunde så ska fan jag också fixa det. Nu gäller det att tagga till!
2 dagar kvar! (Bettan)
Allt som allt har vi sex väskor, två par skidor, två par stavar och systemkameran med oss. Bilen är fullastad med andra ord. Tack och lov får vi låna en större bil med takbox från min farbror och faster, annars hade vi inte fått plats alla fem (mina föräldrar, Johans mamma, Johan och jag) i bilen.

Inte många dagar kvar till dess att vi alla tagit emot applåder under upploppet i Mora, passerat under måldevisen "I fäders spår för framtida segrar" och därmed åkt nio mil.

Härlig känsla!
Snart börjar resan :)
//Elisabeth
Nedräkningen har börjat, 3 dagar kvar! (Bettan)
Nu är det hela (det är morgon) tre dagar kvar. Igår åkte Johan och jag längdskidor för första gången sedan Syaslingan. Förkylning och feber har härjat bland oss i lägenheten. Jag tog det väldigt lugnt och fjantåkte i ca en mil, sedan tyckte jag att det fick räcka och satte mig i bastun medan Johan åkte en timme till. Med tanke på att jag blev sjuk efter syaslingan så lade jag ner kolhydratsurladdningen denna gång. Dock så behöver jag ju inte strunta i uppladdningen...Det är kul att få äta i princip så mycket som jag kan.
Åhh vad det pirrar i magen när jag tänker på att jag ska åka HELA vasaloppet. Vi håller på att planera som mest vad gäller mat och resor upp till Sälen där vi ska sova. Det gäller att proppa i sig mat kvällen innan och inte så jättemycket på morgonen så att magen blir som en stenklump när vi ska åka. Efter loppet måste vi också äta mycket för att kroppen ska kunna återhämta sig. Äta äta äta är mottot för idag.
//Elisabeth
Startnummer (Anna)
Uppladdningen inför Vasaloppet pågår för fullt. Mat, mat, mat, det är gött med kolhydrater =). Kollade upp lite startnummer för den som är intresserad.
Anna: 18 675
Bettan: 18 621
Emma: 18 704
Och så har vi ju ett par herrar med oss också
Johan: 12 329
Martin: 12 352