Lite vilse i skogen (Bettan)
Tänkte berätta om min senaste träning (i söndags förmiddag) som utfördes springandes med Sya Skidklubb i en och en halv timme.
Då Anna varit där tidigare och skvallrat lite om vad de gör så kom jag dit med stavar letandes efter mina vantar som jag så klumpigt måste lagt ifrån mig efter onsdagsträningen. Min tränare (Bengt tror jag han heter) sa då när han såg mig; Du ska väl inte springa med "stavgruppen"! Nehej, tydligen inte, svarade jag. Och lade in dem i bilen igen. Bengan tyckte att jag skulle springa med några andra i skogen, de skulle ta det lugnt. Ok tänkte jag springa lite i spåret är väl inte så farligt, knäet har ju klarat sig ett tag så jag provar.
Uppvärmningen sker som sagt i spåret och jag är glad och nöjd. Sedan delar vi upp oss i de grupper som vi ska träna tillsammans med. Vi är ca elva stycken i min grupp (inklusive Johan).
När vi börjar springer "ledarhunden" rakt in i skogen! Alla vi andra sätter efter och som en lång orm ringlar vi efter ettan inne i skogen. Jag har aldrig varit så vilse som då och om fötterna framför mig försvunnit hade jag inte hittat hem. Jag var så koncentrerad på att inte ramla att tiden gick snabbt och även om pulsen i princip skenade hela tiden så klarade jag av att springa hela tiden och inte gena någon gång.
Knäet pajade förstås och nu får jag ta det lugnt med springandet igen ett tag. Vi får se om jag åker till Sya imorgon onsdag. Men ikväll blir det core-träning igen kombinerat med att vi lägger in programmen på vår nya dator som vi "byggde" igår.
Vi har Batman som vakar inne i datorn så jag känner mig trygg med att den kommer att hålla många långa år.
Vad gäller vantarna så hittade jag dom i "fel" jacka efter träningen hemma i lägenheten...
Virriga kramar Bettan
Då Anna varit där tidigare och skvallrat lite om vad de gör så kom jag dit med stavar letandes efter mina vantar som jag så klumpigt måste lagt ifrån mig efter onsdagsträningen. Min tränare (Bengt tror jag han heter) sa då när han såg mig; Du ska väl inte springa med "stavgruppen"! Nehej, tydligen inte, svarade jag. Och lade in dem i bilen igen. Bengan tyckte att jag skulle springa med några andra i skogen, de skulle ta det lugnt. Ok tänkte jag springa lite i spåret är väl inte så farligt, knäet har ju klarat sig ett tag så jag provar.
Uppvärmningen sker som sagt i spåret och jag är glad och nöjd. Sedan delar vi upp oss i de grupper som vi ska träna tillsammans med. Vi är ca elva stycken i min grupp (inklusive Johan).
När vi börjar springer "ledarhunden" rakt in i skogen! Alla vi andra sätter efter och som en lång orm ringlar vi efter ettan inne i skogen. Jag har aldrig varit så vilse som då och om fötterna framför mig försvunnit hade jag inte hittat hem. Jag var så koncentrerad på att inte ramla att tiden gick snabbt och även om pulsen i princip skenade hela tiden så klarade jag av att springa hela tiden och inte gena någon gång.
Knäet pajade förstås och nu får jag ta det lugnt med springandet igen ett tag. Vi får se om jag åker till Sya imorgon onsdag. Men ikväll blir det core-träning igen kombinerat med att vi lägger in programmen på vår nya dator som vi "byggde" igår.
Vi har Batman som vakar inne i datorn så jag känner mig trygg med att den kommer att hålla många långa år.
Vad gäller vantarna så hittade jag dom i "fel" jacka efter träningen hemma i lägenheten...
Virriga kramar Bettan
Kommentarer
Trackback
