Halva gjord! (Emma)
Så,
med öm röv kan jag nu konstatera att jag tagit mig igenom 15 mil i halvvättern. Jag, Marie, med hennes pappa och bror trampade runt i det ganska lagomt varma Östergötland större delen av söndagen. Starten gick kl. 08.12 och då hade jag mer än en gång kollat så jag hade cykelnyckeln och annat relevant nedpackat. Man vill ju inte göra en "Emma2005" och låsa cykeln 30 min innan start, och precis då komma på att jag inte har nyckeln med mig...
Så var inte fallet i 2009 års upplaga av loppet. Allt var nedpackat, förutom skarfsen som jag visst hade runt huvudet förra året för att det inte skulle blåsa orkan mer än vanligt i hjärnan. Detta löstes genom en bomullstuss som lämpligt nog låg framför mig vid start. Kom ihåg att packa ner det nästa år tjejer! (Vart ska jag skriva upp det??)
De första två milen gick ganska lugnt tillväga. Maries rutinerade pappa höll takten och la oss bakom några tungtrampande damer. Lite väl sakta tyckte jag då, men hade i mitt minne att krafterna kan behövas i ombergsbackarna.
Mycket riktigt, i backarna var det tur att man ransonerat lite med sina krafter. Annars trampade vi på utan några större fadäser, stannade i fyra depåer och tryckte banan, bulle, blåbärssoppa och vidrig saltgurka (salt är bra har jag hört).
Sluttiden för loppet blev 6.56 timmar, 6 minuter sämre än förra året. Men då ska man veta att vi lyckades hamna i en broöppning när det var ca 800 m kvar...
Tack de som hejade på oss! Mamma, pappa, faster x 2, farbror, Anna och Maries gäng! Det gjorde rundan lite roligare.
Summa summarum känner jag att 15 mil går lätt, 20 borde gå också ganska lätt, sen blir det nog segare. Men med rätt inställning, ny cykel och några hundra mil på den innan så tror jag att jag kan fixa 30 mil!
Nu peppar i alla fall jag för kommande helgs träningsläger! Vad är uppläget för den, Betan?
Så var inte fallet i 2009 års upplaga av loppet. Allt var nedpackat, förutom skarfsen som jag visst hade runt huvudet förra året för att det inte skulle blåsa orkan mer än vanligt i hjärnan. Detta löstes genom en bomullstuss som lämpligt nog låg framför mig vid start. Kom ihåg att packa ner det nästa år tjejer! (Vart ska jag skriva upp det??)
De första två milen gick ganska lugnt tillväga. Maries rutinerade pappa höll takten och la oss bakom några tungtrampande damer. Lite väl sakta tyckte jag då, men hade i mitt minne att krafterna kan behövas i ombergsbackarna.
Mycket riktigt, i backarna var det tur att man ransonerat lite med sina krafter. Annars trampade vi på utan några större fadäser, stannade i fyra depåer och tryckte banan, bulle, blåbärssoppa och vidrig saltgurka (salt är bra har jag hört).
Så här kan det se ut om man inte tränar innan...
Sluttiden för loppet blev 6.56 timmar, 6 minuter sämre än förra året. Men då ska man veta att vi lyckades hamna i en broöppning när det var ca 800 m kvar...
Tack de som hejade på oss! Mamma, pappa, faster x 2, farbror, Anna och Maries gäng! Det gjorde rundan lite roligare.
Summa summarum känner jag att 15 mil går lätt, 20 borde gå också ganska lätt, sen blir det nog segare. Men med rätt inställning, ny cykel och några hundra mil på den innan så tror jag att jag kan fixa 30 mil!
Hittade en bild som jag tyckte symboliserar hur det känns att jag ska göra klassikern.
Nu peppar i alla fall jag för kommande helgs träningsläger! Vad är uppläget för den, Betan?
Kommentarer
Trackback
